Inom populärkulturellt intresserade kretsar har under lång tid debatterats huruvida yngre män blir intresserade av popmusik därför att deras kvinnliga drag är mer utvecklade än genomsnittet, eller om det istället föreligger på det sättet att de kvinnliga dragen hos dessa män utvecklats just på grund av den myckna konsumtionen av och intresset för popmusik. Debatten har stundtals förts på en tämligen låg och onyanserad nivå, och har inte sällan färgats av ogrundade påhopp där hängivna popkonsumenter hånats såsom varandes ”nördar”, ”f*ttpojkar” eller ”anemiska jävla tweepopkillar”. Det har även förekommit antydningar om att det bland dessa popkonsumenter finns en onormalt hög andel personer vars sexuella preferenser närmast kan beskrivas som ambivalenta. Ingen har dock tidigare lyckats gå till botten i kärnfrågan, med dess inneboende ”hönan-eller-ägget-problematik”. Idag kan MSG dock, inte utan viss stolthet, ge ett på seriös forskning grundat svar på den eviga frågan: - gillar man pop på grund av att man är mer kvinnlig än den genomsnittlige mannen, eller blir man mer kvinnlig för att man lyssnar på popmusik?
I dagens Metro presenteras den forskningsstudie som, tillsammans med ett antal allmänt erkända och vedertagna grundsatser, ligger till grund för MSG:s otvetydiga slutsatser. I det följande avser MSG att först åberopa och föredra de ovan nämnda grundsatserna, för att sedan redogöra för huvuddragen i den åberopade forskningsstudien. Därefter presenteras de oomkullrunkeliga slutsatser som blir följden av dessa åberopade fakta.
Grundsatser
Det är en allmänt vedertagen sanning att yngre män med ett stort intresse för popmusik ofta bär små tighta t-tröjor. Inte sällan är dessa små t-tröjor kulörta, och således inte svarta eller vita. Det är vanligt att bäraren av en dylik t-tröja svettas, eller att vätska oförhappandes hamnar på t-tröjan. Konnässörer av annan musik av hårdare karaktär har å sin sida en förkärlek för t-tröjor som sitter mycket lösare på kroppen, gärna svarta och försedda med tryck ur vilket den som så önskar exempelvis kan utläsa att Tool spelade på Nottingham Castle den 14 februari 1996. Av detta kan vi dra slutsatsen att popkonsumenternas kroppar oftare än andras kroppar kommer i mycket nära kontakt med kulört t-tröjematerial.
Vad säger forskningen?
Enligt en studie från Naturskyddsföreningen hittades i 16 av 17 testade t-tröjor ämnet nonylfenoletoxylat, som bryts ned till giftiga nonylfenoler. Värst i testet var en t-tröja från Cheap Monday. Nonylfenol är bland annat väldigt giftigt för vattenlevande organismer. Vad värre är att nonylfenol har hormoniella verkningar liknande östrogen, ett kvinnligt könshormon.
Slutsats
Unga män som är intresserade av och konsumerar en större mängd popmusik än den genomsnittlige mannen utsätts i högre grad än andra för ämnet nonylfenol. Detta medför hormoniella verkningar innebärandes att dessa män ackumulerar förhöjda halter av det kvinnliga könshormonet östrogen i sina kroppar. Således utvecklar dessa män, på grund av sitt stora intresse för popmusik, kvinnliga drag i sin personlighet och i förekommande fall till sitt yttre. Svaret på den förhandenvarande frågan är alltså att de kvinnliga dragen hos män utvecklats och förstärks på grund av stor konsumtion av och intresse för popmusik.
-B.F.
Uppdaterat: Även kvällspressen har nu snappat upp detta avslöjande.
