MSG önskar en svängig jul

Msg:s Blånäsa skickar ett julkort

Spotify är långt ifrån perfekt, men det är väl så fint ändå. Detta är Blånäsans Best Of 2009 med Spotify som bas. Ingen inbördes ordning, snarare ett bra blandband.



Das beste aus 2009

MSG öppnar arkiven: A tribute to Dana

Various artists - A tribute to Dan

1. Det hela får börja med Emmylou Harris som gör det totalt omöjliga. Hon gör Bruce Springsteens "Tougher than the rest" i en inspelning från 1972 med Gram Parsons och Lyle Lovett i kören. "Jag vet hur mycket det här betyder för Dan, så det var självklart att ställa upp", säger Emmylou i en kommentar från Nashville.

2. Abbas "My love, my life" har jag ju plågat omgivningen med i några år nu. Den behöver dock lite knarrigare sång, har jag alltid tyckt, så Johnny Cash fick ta hand om vokalistjobbet på min skiva. "En toppenkille, självklart skulle jag ställa upp", låter Johnny hälsa från House of Cash.

3. Ja, att Karen Carpenter skulle få sjunga något på den här skivan var ju oundvikligt. A-ha:s strålande vackra "Hunting high and low" fick det bli i alla fall. Brorsan fick dock hoppa in och fixa falsetterna i refrängen. "Jag har alltid beundrat Pål Waaktaars låtskrivande, så när jag fick höra talas om det här projektet ringde jag Dan på en gång. Självklart skulle jag ställa upp", meddelar Karen Carpenter från anorexiavdelningen på Cedars Sinai Hospital i Los Angeles.

4. Och när vi ändå är inne på Carpenters. Elvis Costello och Burt Bacharach slängde ihop en rätt schysst version av "Rainy days and mondays", bara för den goda sakens skull. "Vi har följt Dan ända sedan På Rymmen-tiden, så det var självklart för oss att ställa upp", säger Elvis och Burt från kryssningsskeppet de jobbar på för tillfället.

5. Elvis Presley skrattade så det ekade när han insåg det ironiska i att just han skulle sjunga "Meat is murder" från The Smiths-skivan med samma namn. "Men vad gör man inte för en vän som Dan. Han är sån där. Skämtar och så. Lite crazy, liksom. Självklart ställde jag upp", meddelar kungen från Graceland.

6. Därefter får Teenage Fanclub uppgiften att bevisa att den kanadensiska powertrion Rushs symfonirockklassiker "Spirit of radio" egentligen är en treminuters poplåt, väl lämpad att framföras på tolvsträngade gitarrer och med horder av stämsång. "Vi trodde aldrig att det skulle gå, men vi kände innerst inne att vi kunde lita på Dan. Självklart ställde vi upp", meddelar Norman Blake via fax från Glasgow.

7. "Love comes quickly" med Pet Shop Boys fick helt enkelt New Order sätta tänderna i. "Jävla bögmusik. Typiskt Dan på fyllan. Men det var ändå självklart att ställa upp", gormar Peter Hook från bakom bardisken på Hacienda.

8. I Frankfurt samlades Kraftwerk åter för att göra rättvisa åt Momus "Lucky like St Sebastian", en uppgift de kände sig mycket inspirerade inför. "Det är inte St Sebastian som ska vara lyckliga eller känna sig tursamma, det är vi, som tack vare Dan fått den här chansen. För oss var det en självklarhet att ställa upp", säger Ralf Hütter och Florian Schneider från mixerbordet i Kling Klang Studios.

9. Mor och dotter, varför inte, tänkte Astrud och Bebel Gilberto och slog sig ned med en ensam brassegitarrist och jobbade fram en lågmäld bossaversion av Simon & Garfunkles bästa. Nämligen "The only living boy in New York". "Dan é um homem bom. Nós apenas tivemos que fazer exame da parte neste", kvittrar töserna från verandan i Ipanema.

10. Ben Watt och Tracey Thorn i Everything but the Girl pratar fortfarande om hur roligt det var att tolka Bonnie Prince Billys "I see a darkness" på sitt alldeles eget sätt. "Tack Dan! Vi tvekande inte en sekund. Självklart ställer vi upp för dig!" meddelar duon i ett mycket personligt brev.

11. Jag vill spela xylofonslingan, jag vill spela xylofonslingan! Roger McQuinn var helt euforisk när The Byrds återförenades i studion för att spela in en exklusiv tolkning av Teenage Fanclubs "Your love is the place where I come from". "Utan Dan hade jag och Roger fortsatt att hata varandra. Han bygger broar. Självklart ställer vi upp för honom", hälsar David Crosby från Betty Ford-klinikens levervårdsavdelning..

12. Och allt avslutas med en croonerklassiker. Morrissey smörjer stämbanden med smör och smäktar fram världens bästa låt - "Always on my mind". "Dan, vem fan är det? Jag gjorde det för pengarna. Som alltid", hälsar Morrissey via sina advokater.

MSG öppnar arkiven: A tribute to FFFfN

2003 etablerades idén om att vi skulle skriva listor som egentligen var tributeplattor till vår egen musiksmak. Det blev två listor så vitt vi kan hitta i arkiven.
Nummer 1: Fredrik


Tjena killar, nu är ni väl sugna på en lista antar jag. Jajamensan ! Här kommer då diverse artisters hyllningsplatta till Fame Factory Fredrik från Nasaret.

Först ut är "Take a Chance with Me" med fina Roxy Music. Här framförd av Louis Philippe med en stråkkvartett.

Denna värdiga inledning följs upp av The Pearlfishers ljuva version av The Wings bästa låt: "With a Little Luck".

Vi fortsätter på det inslagna spåret med The Beatles version av "Fall at your Feet". Denna låt gjordes i orginal av Crowded House och rankas som en av de bästa popsångerna någonsin.

Vi höjer tempot lite nu, i och med vår fjärde hyllningslåt. Skottarna i Teenage Fanclub äntrar scenen och framför en orgie i klockren stämsång och ringande gitarrer i the Waterboys gamla "How Long Will I Love You?"

Mer superpop: "My Heart Hurts". Orginal av Nick Lowe, här framförd av en glad Paul McCartney.

Låt nummer sex: The Razorcuts version av Herman Hermits "No Milk Today". Inte bara en hyllning till mig utan även till Sportradion. Åter får vi förmånen att njuta av ringande gitarrer och tvåstämmig sång. Vi är så lyckliga.

Nu passar det väl perfekt med låt nummer sju? Så varför inte kolla vad det kan vara, vad har jag månne nu hittat på för popbus? Jo, det kan jag svara på! Det är nämligen Morrissey-dags. Här ger han sig på Tracey Ullmans mästerliga "They Dont Know".

Åttonde låten: Simon Turner i Loveletter sjunger underbyxorna av flickorna i Astrud Gilbertos "Windy".

Nämen, vilka kommer tassandes här? Är det inte Paul och Keith i Arabesque? Jo, visst är det så...men vad sjunger de? Hmmm...det låter som en bossa...är det nionde låten?...är det "Sao Salvador"?...av Gal Costa?... Precis så är det! Håll till godo. Ni som nu blev nyfikna på vad det kan vara för låt, var lugna, ni kommer att få höra den i originaltappning på Aprilplattan.

Nu börjar vi närma oss sista dansen. Så låt oss redan nu bjuda upp i en av tidernas vackraste smäktare, The Walker Brothers finfina "First Love Never Dies". Här tolkad av The Cosmic Rough Riders.

Näst sist, The Smiths gör Pet Shop Boys magiskt vackra "Liberation" till något som får vuxna män att gråta.

Och så det sista bidraget. Världshistorien bästa poplåt genom tiderna "I Will" av The Beatles. Här i en version fylld av vänskap, glädje och ömhet. The BMX Bandits...

Anekdot - for the sake of bloggtoppen

Cencurerat.

Msg halkar längre och längre efter i bloggtoppstriden - del 2

Msg halkar längre och längre efter i bloggtoppstriden

Det är bara att erkänna. Pontus Wernholm rules. Eller kanske inte precis ännu, men ge killen ett par år i Europa och vips så är han landslagets viktigaste spelare. Skithård. Tokig. Vass. En Svarre, typ, fast mer modern.

Pontus sambo heter Nina och har flyttat med till hans proffsliv i Holland. Hon har börjat blogga i samband med detta. Normalt när 20-åriga blondiner börjar blogga behandlar de mode, killar, ditt och datt, ofta i tämligen kackig regi. Och Ninas blogg har exakt allt man kan begära: Särskrivningar i parti och minut, besinningslösa citationstecken och teckensmiley-missbruk. Bara att den heter "Ninas Hollands Blogg" och titeln ackompanjeras av en hiskelig pussbild av Pontus och Nina får en att inse att detta blir en absurd stund. Men bloggen andas också en närmast otrolig naivitet. Här sitter hon alltså med en av Sveriges absolut viktigaste fotbollsspelare på många år och bloggar om deras outsägligt svenniga tillvaro, som om de vore värsta Lassarna! Obetalbart.

Here's the shit

MSG tänker på ett annat sätt nuförtiden

Det fanns en tid när massinköp av chilinötter till krogpriser var en självklarhet. I dag ojas det i matbutiken över hur förbannat dyrt det är med chilinötter. Men, vad offrar man inte för en reunion.

Msg delar med sig

På mitt jobb har vi fnissat oss tårögda över detta klipp från youtube. En man försöker hindra en taxi från att orsaka en gås skada och det är som en blandning av Monty Python, Pascolini och en riktigt fyllkväll med Housis. Surrealistiskt, sjukt kul och tragiskt.

Msg laddar upp för partaj

When Dana says "Party!", we say "Sara!" Detta blir den enda plattan som snurrar på lördag.

Msg med näsan i blöt

Vet inte om ni hört smakprovet från [ ingenting ]:s kommande lp, om inte - KLICKA!!! Inte nog med att de gjort sommarens vackraste psalm, de har även fångat in exakt hur vemodig det var att stirra ut från köksfönstret på regnet dag efter dag.

Världens bästa låt finns här och heter "Dina händer är fulla av blommor".

Msg på jobb

Har just jobbat med denna bok. En fackbok om Sydasien, skriven av Bo Kage Carlson. Söker man på författaren på internet ser man att han har skrivit drygt tio fackböcker, de flesta med betoning på Asien. Han har även behandlat ämnen som krig och religion och även hunnit med en fördjupning i det ständigt aktuella ämnet Europeiska Unionen. Utöver sitt författarskap är Bo Kage Carlson också i absoluta Sverigetoppen i grenen Nästan Heta Bukkake I Förnamn.

Msg granskar Sch#)e#(tfn

Minns ni Stefan? Han som satt med nere i Tidsfördrifs källare och gafflade med sin besynnerliga rotvälska. Äntligen har vi fått fatt i en person som kan berätta vad som hände med honom. Vi lämnar över ordet till en av Stefans äldsta vänner hemifrån byn:

Msg arrangerar skojfrisk gissningstävling

Jajemensan! Studera bilden nedan och gissa vilken rockorkester som var sådär stiliga. Fotot är taget 1972. Vinnaren erhåller en halv gris.

Msg drar en djup suck

Fasiken vilken bra låt.

Msg får sommarhälsning

Från Blöta Fisken på lantstället:

Msg:s sommarhit

Radiohead är skitbra. Och denna film är rolig.

Msg sommarbloggar via mobilt bredband (7,2 Mbit/s turbo)

Jisses, jag har lullat helt ovetandes omkring i min värld och utanför har bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelse stormat runt och vänt upp- och ner på hela världen.

För att en lokaltidningsartikel skall kvalificera sig på bloggen måste följande kriterier uppfyllas:

1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

Dagens Lokaltidningsbesvikelse är kort sagt genialisk. Helt briljant. Den tar upp fall på fall med artiklar i olika ämnen, men med den gemensamma nämnaren att det är en liten människa som blir besviken på stora saker. Någon köper konsertbiljetter till Michael Jackson, men spelningen ställs in pga dödsfall. Lokaltidning låter biljettinnehavaren gråta ut. Inte för att Michael Jackson dog, utan för att killen med biljetten inte få se Jackson. I en annan artikel gråter en hel familj ut för deras färdigköpta chokladpudding var möglig. Fotot är perfekt. En samling rundnätta ungar som ser bottenlöst besvikna ut. Mamman med möglet frontar. Bloggen tar upp exempel efter exempel och man skrattar så magen gör ont. Lysande!

Dagens Lokaltidningsbesvikelse

Familjen Laxström köpte hem färdig vaniljpudding för att fira sonen Nikos 19-årsdag. Den blev inte som de tänkt sig. Mamma Christinas vaniljpudding var fylld av brunaktig mögel - trots att bäst-före-datum går ut i oktober.
-Det var fruktansvärt, säger hon.

Familjen Laxström i Uppsala såg på söndagen fram mot att fira sonen Nikos 19-årsdag ute på den varma och sköna radhusterrassen. Först vankades tacos, sen smarrig efterrätt i form av färdig pudding. Åtta förpackningar, fyra choklad och fyra vanilj, hade precis inhandlats på ICA-MAXI stormarknad i Uppsala. Men när mamma Christina, 39, drog bort flärpen och satte ned skeden i en vaniljpudding fick hon kväljningar - puddingen var nämligen grön-blåaktig av mögel och helt oätbar. Detta trots att det stod ”18.10.07” på bäst-före-datum och att förpackningen var hel i affären.


Kan få fyra nya
-Det kändes hemskt otrevligt och tråkigt att se när jag ville njuta, det var jätteäckligt, säger Christina. Besviken stack hon i väg till affären för att få en förklaring. Där fick hon beskedet att hon kunde få fyra nya puddingar för besväret. En klen tröst, liksom att fem andra nyöppnade förpackningar var felfria.
-Det här skulle ju bli en speciell dag när Niko fyllde år. Vanilj var hans favorit. Det minsta man kan begära är en riktig ursäkt, säger Christina Laxström uppgivet.


”Kan inte dubbelkolla”
På affären slår personalen ifrån sig.
-Vi kan ju inte dubbelkolla alla förpackningar men det måste bero på leverantören, säger Johan Rosén, ställföreträdande butikschef.

Kommer ni att be familjen om ursäkt?
-Ja om hon kontaktar oss, självklart, säger Johan Rosén.
Pappa Ari, 54, tycker att händelsen är förskräcklig.
-Det känns fruktansvärt, säger han

Msg sommargranskar Zulus

The historical evidence about the first Human beings were black is very abundant. The Archeologists has found the most ancient human fossils in Kenya, Tanzania, and Sudan. The so called Australopithecus was a black African man. Thus the beginning of Mankind was in Africa. That historical fact is fairly clear in the Bible. In the book of Genesis the first human being Adam was made of mud by God and we know very well that mud is dark. So Adam was a black man. Moreover the Bible also says that Adam was created having the likenesses of God. That means that God is black. Even when we think that God has no color we are recognizing that God is black. Because, Black is absence of color.

Så inleds texten på den kanske fulaste hemsidan i världen. Jag har, som ni säkert gissar, inget som helst mot Zulus. Har aldrig brytt mig ett dugg i en persons ursprung, hudfärg eller kultur. Vill bara klargöra detta. Vidare, jag har ej heller någon oplockad gås med Kristus. Och den person som snickrat ihop detta guldkorn till hemsida har jag aldrig träffat, men jag är säker på att det är en superskön kompis till alla som behöver en bra vän. Det jag tar upp i detta inlägg är kombinationen! Aldrig har jag sett så fula flashar, aldrig har jag sett så kackiga fotomontage och aldrig har jag sett maken till självgoda bildval.

Bäst vore om ni själva gick in på hemsidan. Njut av musiken, motiven och de fantasifulla flasharna. Kolla runt bland flikarna. Det blir bara bättre och bättre ju mer man kollar runt. Här är länken: www.kyrioszulu.com

För att ge er en fingervisning om vad som väntar publiceras här några teasers:

Under rubriken CHRIST THE SON OF GOD finns följande text med bifogat foto:

Like Christianity, the members of the Church of Christ Kyrios believe in the Messiah, whom we refer to as Iesous (Greek name for "Yahweh is salvation") As-Saadiq Addo his surname. We teach that the Messiah Iesous As-Saadiq Addo is the Heavenly Son of Yahweh but He was Incarnated, being born like a Black man, whose physical aspect is tall of muscular body, due of his Hellenistic athletic education, with short hair, without beard just moustache. Thus, the traditional icon of the white Christ is strongly rejected as false.

Observera montaget med Ikea-badlakanet. Man skymtar även penisen, vilket verkar vara utomordentligt viktigt på denna sajt. Nedan en bild på kristna zulukrigare:



Märkligt nog har hela gänget samma penis. Nåväl, som mest kackigast blev det när det var dags att berätta om begravningar och begravningsritualer. Låt oss först studera MIRACLE - Yakub Ber’Yis 4th Pope who ruled the Church of Jerusalem, resurrected and ascended to the Heavens after his crucifixion:



Därefter givetvis också MISTERY - The robust black corpse of Yudah Kyriakos the first Pope stay uncorrupted in his tomb.



Så ser det ut och så går det till när våra modiga krigare begravs. Jag skulle kunna fortsätta hundra bilder till. Bland annat bjuds det under en flik på hur vår badande vän ser ut utan handuk. Givetvis med en ditredigerad elegant snopp. Just fablässen för nakenhet förklaras på följande sätt: "Nudity was mandatory in the crucifixion.romans were not nice guys to grant priviligates for delinquents condemmend to be crucified." Till detta en vacker bild från ett klädombyte:



Vi avslutar på otäckaste sätt. Örntortyr i sin värsta form förklaras: "Meaning that his robust black body had to be nailed, hanging from the stake of the cross, will be attracting the eagles simbol of the Roman Legions." Känsliga tittare varnas:

Msg publicerar en lista

För ganska exakt en månad sedan skaffade jag en ny mobil (en Ericsson C905). Ibland räcker inte de förinställda sms-orden till, varför man tvingas "stava" och sen "spara". Här följer en lista över telefonens sprojlans nya ord efter den första månaden tillsammans med mig:

Byrån
Förlåtet
Fontänen
Hedemora
Hornstull
Hamster
Henrik
Hytta
Hängande
Långshyttan
Leave
Körigt
Korsande
Jäklar
Köks
Korra
Lillan
Skit
Svettats
Stavning
Svenne
Russin
Töntigt

Msg:s sommarromans

Vad sägs, ska vi inte svänga våra lurviga tillsammans med Saveta Jonanovic i sommar?



Detta måste vara ett av historiens mest bedrövliga skivomslag någonsin. Hon ser ju ut som nån jävla Demis Ruossos på benen.

Msg sommarbläddrar i skivbackar

Hans Edler må se ut som Salems värsta tjackpundare, men spela på enorma elektroniska apparater, det kan han! Man tar bara en av Ikeas gratis blyertspennor i ena handen och petar slumpmässigt runt i knappsatsen och trycker samtidigt ner stora gröna knappen med andra handen och vips! - ljuva toner strömmar genom rummet.



Nu kanske ni är oroliga för att Hans inte riktigt klarade sig ur, vad kan tyckas, sitt ganska risiga tillstånd under tidiga 70-talet, men oroa er inte. Sedan bilden togs har Hans Edler piggat på sig och är fortfarande verksam. Faktiskt planerar han Sverigeturnera under hösten:

- Linköping, Forumteatern Fre 25 sept kl. 20.00
- Norrköping, Arbisteatern Lör 26 sept kl. 19.30
- Tranås, Holavedsgymnasiet Lör 3 okt kl. 19.30

Hoppas Tranåsarna bjuds på en härligt tjock Kukeso i det småländska höstmörkret!

Msg inleder sommaren i Långshyttan

För någon eller några somrar sedan (man tappar räkningen, vart tar de vägen, alla somrar!?) publicerades den så vemodiga klotterposten här på bloggen - ni minns, någon hade klottrat ett lakoniskt "Röv" på ett elskåp i Långshyttan. Och vad är en sommar utan en dos äkta Långsta-gangsta-spray?

2009 års bidrag kommer från en fasad i centrala delen av orten. I en av finanskris hårt drabbad bruksort är budskapet ack så angeläget. Stavningen är blott sådär dock.

Msg välkomnar juni

Vi inleder sommaren med Karin Boye:

Aldrig är skogen lycklig som nu...

Aldrig är skogen lycklig som nu i sol och regn,
aldrig så överflödande av fin lukt och glitter,
aldrig så lekfullt tröstande - mig når den bara inte,
fast jag söker och ber. Min smärta är för bitter.

Drick, mina ögon, guldljus som inte jag själv ser.
Andas djupt, mina lungor, den våta mossans ånga.
Jag är en död sten. Glöm mig, lev för er,
samla i gömda kamrar allt ni lyckas fånga.

Oåtkomligt det rum, där dagens skörd ska mogna
mjuk av skimmer och doft och sus. När stunden är inne
spränger en tätnad prakt sitt gömsle. Över mig störtar
friskt och vilt som ett vattenfall ett smärtans minne.

Och den finaste filmen att illustrera detta:

Msg granskar rymden och dess invånare

Spaceman 3-Jason har bytt karriär och satsar nu på bäbisfotografering! Och det är ju så jäkla självklart. Naturligtvis skall babisar fotograferas i rymdmiljö. Att jag inte tänkte på det själv innan jag lade över ansvaret på förskolans fotograf. Vi fick söt pojke mot neutral bakgrund. Föräldrarna ditt denna bäbis fick Planet X34 och delar av Galax 67. Lyllosar.




Detta kanske är helt olagligt, förresten. Jag tog fotot genom en fotografs skyltfönster. Kära fotograf, om jag publicerar upphovsrättsskyddat material, skriv en kommentar så tar jag bort fotot. Och till dig, söta bebis, vill jag önska en vidare härlig space-float.

Jag hatar mig själv och jag vill dö

Ok, Bats kommer inte till Stockholm. Spelar i Göteborg med Sambassadeur som uppvärmning. 1/6. I Göteborg som sagt. Göteborg.

Mozg rockar vidare

Avdelningen The Smiths och Morrissey-covers. Hur många bra har gjorts? I stort sett nada. Minns Matenee-samlingen Romantic and Square Is Hip and Aware, där det ena mediokra bidraget efter det andra torterade våra känsliga Smiths-öron. Fattar inte vad det är, men så fort det ska göras Smiths/Moz-covers blir artisten så bajsnödig och vågar aldrig göra något som...blommar. Allt blir bara samma version som originalet, fast sämre. Mer tafatt.

Nu har den alltid intressanta sajten The Music Slut gjort ett eget nytt försök till hyllning. Den är döpt till TMS Hearts Moz och är faktiskt ett steg framåt. Eller i alla fall bortåt. Versionerna känns lite mer konstnärliga på nåt vänsters. Som om Smiths/Moz inte är heliga kor. Och det är sååå skönt. Här är länk till smakprovssida. Och nedan ett par mp3-klickar:

The Physics Of Meaning - The Boy With The Thorn In His Side: Med fiol, kort och gott. Vackert och tämligen okej.

Deleted Scenes - Please Please Please Let Me Get What I Want: Åksjukeversion. Eller kanske sjuk Åke-version. Men bra. Typ.

Teddy Blanks - Girlfriend In A Coma: Rena rama OMD-kalaset! Jätteplingelingig och fin!

Jaja. Detta om detta, i brist på annat.

All that jizz

Well well. Weddoes' Gedge har gått och blivit gammal. Ja jo, det händer alla rockers runt förtifem femtio, kavajen åker på och man börjar lira jazz, men ändå...jag är lite överraskad ändå.



Det roliga i klippet är att DG även anammat den där patenterade fingerknäppningen som endast existerar i storbandsjazzen. Den kommer automatiskt uppenbarligen. Så fort mässingen tjuter börjar man vifta och knäppa. Skit samma om man är en butter och blek indielirare.

Tyvärr går ej klippet att inbädda, varför jag ombeder er att klicka på länken nedan:

L Ä N K

...hey, guys...

Världens finaste kiwis kommer till Stockholm. Säg någonting som är större, det går fan inte! Den andra juni kliver The Bats upp på en scen någonstans i stan. Då sluss-debban spontant känns lite för stort kanske det rentav kan bli Strand som gäller. Det är typ helt sjukt.

Fick senaste plattan, The Guilty Office, från bekanta på Nya Zealand för ett par veckor sedan och den är...helt ärligt, skitbra! Bifogar en av sångerna i youtube-format nedan.



Kan en sommar inledas på ett finare sätt?

Msg-medlem kukar ur alldeles

Vår mest ödmjuka vän, Bossa, har fått storhetsvansinne. Ok, han har alltid haft en förkärlek att tala om sig själv i tredje person och ok, han har alltid varit väl medveten om hur duktig han är på fotboll, men det har liksom mest bara varit härligt. Men efter att med egna ögon sett den chockbild som nedan publiceras tvingas vi omvärdera vår kamrat. Vad har tagit åt karln?

Msg hjälper Cecilia

Outfit idag: sandaler Forever 21, jeans Dr Denim, linne Sebastian Tellier collection by American apparel, kavaj second hand, solglasögon Urban Outfitters och väska Marc by Marc Jacobs.
Men innan vi tar mark i Sverige mellanlandar vi ett par nätter i New York. Så det är när jag är där ni kommer höra från mig nästa gång om allt går som det ska.

/Cecilia

Ok, det var fina kläder i Dagens Outfit. Eftersom jag slaviskt läser denna blogg blev jag verkligen förvånad då Cecilia valt "linne Sebastian Tellier collection by American apparel". Sebastien, som stavas med e på slutet, samarbetar alltså med klädmärket American Apparel, nyheter för mig, kul för honom. Ok, jag hajar samarbetet till viss del. Han gör förvisso asbra låtar, men så särskilt stilig är han väl inte. "Joho, det är han visst det, han är rätt som ett smäck 2008/2009!", säger nu mina trendkännare till vänner. "Fett och långt hår, skägg och gubbdoftande skjorta is the shit!".

Okej, låt gå för det. Men har vi inte sett den stilen förut? Och har vi inte hört musiken förut? Självfallet har vi det. Alla minns väl den ungerske keyboardvirtuosen László Benkö, vars två soloplattor, under legendariska progressivebandet Omegas timeout, med tillhörande videor från 1982 och 1984 sannerligen satt måttstocken för hur cool en man kan vara. Kolla videon nedan. Musiken är en sjukt cool hybrid av Kraftverk och spionpop, miljön i videon är in i minsta detalj galet rätt, och Benkö själv...det finns inte ord. Stripigt hår. Ovårdat skägg. Vit smal skjorta, lagom slarvigt nermulad i ett par råtighta ljusblå jeans. Vita pjuck. Erkänn att han är snygg! Och erkänn att det är Tellier-klass på poppen!



Ful sluskgubbe som härmar 80-talsmusik = hur rätt som helst. Så när vi ändå är inne på ämnet: Jag måste erkänna att jag gillar flera låtar på Kleerups platta och så länge poppen är fin bryr jag mig inte hur artisten ser ut, men eftersom Kleerup fått papper på att han är jättesnygg trots att han, helt objektivt, inte alls är det, känner jag att det är lämpligt att vi tar upp honom också. Kleerup är en blandning mellan vår ungerske vän László Benkö och Giorgio Moroder, både till look och till sound. Moroder, mest känd för massa soundtrack och filmteman, är med sin trekilosmustasch och comondore-glasögon plötslig hur het som helst. När får vi se bild på Cecilia med ett par Giorgio Moroder-pantalonger? Och när publiceras första bilderna på nya kollektionen med László Benkö-örhängen? Kolla Moroder själva innan Cecilia hittar honom:

Msg stannar i Spanien ett liten stund till

Inget viktigt, men ni har väl inte missat nya reklamfilmen med Torres? Det märks att det går bra för pojken när han får vara med i såna här blingbling-produktioner:



Sug på den du, Ljungberg.

Msg avslöjar: Indiekids far illa!

Han är en riktig läckerbit, spanske Fran Perea. Som en poppens Pablo Aimar, ni vet. Han spelade en av huvudrollerna i en mycket framgångsrik spansk såpa och hade parallellt en framgångsrik musikkarriär. Besynnerligt nog är han skitstor i Finland. En av hans allra största försäljningsframgångar låter såhär:



Bra va? Om någon upplever att något är bekant med låten är det nog bara inbillning. Vem är då upphovsman till denna trevliga poplåt. Jo, tittar man noga på singelbaksidan dyker namnet Mikel Erentxun upp. Hmm. Var inte det den långhårige, synnerligen Banderas-hunkige sångaren i det spanska rockbandet Duncan Duh?, frågar ni väl nu. Jojomensan, alldeles riktigt. Med svällande muskler under en fladdrande uppknäppt vit skjorta på en svart 750-kubikare fick ju denne hunkarnas hunk ett otal flickor och pojkar att få stora dåndimpen för några år sedan(17, om vi ska vara noga) i denna video:



Ujuj, sån kropp skulle man ha. Men låt nu inte hans blänkande muskler förblinda er. Ni noterar väl den känsliga själen bakom motorcykelstyret. Den osäkre pojken på skolgården. Det engelska regnet. Rädslan att vara annorlunda. Inte? Ok, här följer ytterligare en låt signerad Mikel Erentxun:



Därmed torde varenda tvivlare vara ...eh otvivlandes. Om att Mikel gillar indiepop. Nåväl, här tar detta inlägg slut. Helt utan mål och mening, förutom att jag måste bekänna att mitt utsparade hår har sin grund i en fåfäng förhoppning att till slut se ut såhär:

Msg vill ha klarhet i det här nu

1984 uppträdde den tyska duon Masquerade land och rike med den månskensvackra "Guardian Angel". Jag satte på den hemma, ja- jag och min fru brukar dansa tryckare som lite torsdagsmys ni vet, men just innan vi började hångla frågade hon varför jag spelade just den här och inte Vangelis som brukligt. "Pja, jag gillar den", sa jag med en liten knyck och frågade henne på skoj om hon minns vilka det var som spelade. "Självklart, det är Nino De Angelo!", sa hon malligt. Och sen hajar ni ( "Nä" - "Jo" - "Nä" - "Jo"...) hur det slutade, frun kollade Antikrundan och jag youtubade efter Masquerade-bevis. Och då upptäckte jag något intressant:

1. Kolla på detta klipp från en dansk tv-show och notera hur spännande de två rösterna spelar mot varandra:



Vackert så det förslår! Låt oss nu jämföra med Nino De Angelo. Klippet är hämtat från en tv-show med en lagom engagerad Nino som försöker kväva sina gäspningar. Observera särskilt mannen i publiken längst ner till vänster efter ca 20 sekunder. Han tycker verkligen detta är helt sinnessjukt bra. Jag har aldrig sett nån digga så hårt till en tryckare:



Nå. Duktigt sjunget, Nino De Angelo. Du fixar både den inledande låga rösten och den i andra versen höga rösten. Även de tvåstämmiga mot slutet fixar du på egen hand. Inledningsvis trodde jag faktiskt att Nino helt enkelt mimade till Masquerade-versionen, men efter ett par lyssningar framgår det tydligt att detta torde vara Nino själv som sjunger på bandet. Den ljusa rösten i Masquerade har en liten tysk raspighet som Nino saknar. Här upplever jag att jag måste i aningen osäker ton klargöra ett par saker:

1. Männen i Masquerade-videon är skådespelare. Jag vet att detta kommer som en chock. I själva verket var Masquerade ett enmansprojekt signerat Drafi Deutscher (japp, samme Drafi som fanns i Mixed Emotions). Faktum är att det är Drafi som ligger bakom båda rösterna i "Guardian Angel".


2. Nino De Angelo var också tysk! Faktum är att hans stora stund här i livet var att se sitt namn som nr 1 på tyska topplistan med sin tyska version av "Guardian Angel", kallad "Jenseits von Eden". Samtidigt låg Drafi/Masquerade strax under med den engelska versionen.

3. Nino De Angelo är inte Nino D' Angelo. Den ene är tysk sångare och den andre är italienare. Vår italienske vän har under senare år lagt mer krut på film.

4. Ni rynkar på näsan. Ja, inte Dana såklart, men ni andra. Men låten ÄR fan bra! Kolla nästa klipp, det är från tysk julshow i tv, daterat 2007 och en synnerligen välbehållen Nino De Angelo framför sitt paradnummer. Inga syntar, inga stumma 80-talstrummor, men stråkar, cellon, flöjter och härliga mustascher i massor:


Var nu dessa versioner av "Guardian Angel" de enda som florerade på skivtallrikarna i Europa, eller fanns det fler? Jag ringde runt lite och fick några intressanta tips som jag kunde jobba efter. Franska versionen sjöngs av Vicky Leandros och blev otroligt kissnödig:



Tjeckiska versionen, framförd av, som alla ser, Hana Zagorová, Stanislav Hložek och Petr Kotvald. Troligen kommer klippet från nån hyllningsgala för tjeckiska postverket, av bakgrunden att döma:





Sådärja! Nu ropar ni alla "Den där låten vill jag också sjunga! - Kan nån lägga ut texten?". Lugn bara. Jag lät uppdraget gå till grundaren för hela Msg-sekten, "Jeppe" himself. Han spelade in musiken på datan och skrev ner texten parallellt och lät samtidigt publicera ett kollage av sina finaste bilder hemma. Resultatet blev mycket vackert och får figurera som en värdig avslutning på denna post. Tack för visat intresse.

MSG listar Hedemoras bästa Youtube-klipp, del 5

I Hedemora snackas det inte så mycket. I alla fall inte i onödan. Denna film, från trakterna kring Blånäsas sommarnöje, visar tydligt på hur kommunikationen i bygden är uppbygd. Inget jävla tjafs. Har du bara några väl valda svordomar, några gutturala läten och en och annan inslängd vokal kommer du långt. Ja, du kan klara dig på bara vokaler om du bara väljer dem med omsorg. Notera att ingen mening i filmen innehåller fler än sex ord.

MSG listar Hedemoras bästa Youtube-klipp, del 4

Nej, det är inte för de putslustiga dubbeltydigheterna "du pillar ju in den längre in i häcken ju" och "fy fan vad skitig min häck var".
Nej, det är inte för den småsura slutkommentaren.
Nej, det är inte för att de fått för sig att mobiltelefonen verkligen verkar vara mobil.
Det är för sekunderna då det brister för tjejen. Då Jim och Nisse får sig en riktig Hedemorautstkällning. En sån som man får om man tränger sig i kön vid Torsans en lördagkväll.

Msg listar Hedemoras bästa Youtube-klipp, del 3

Del 3 saknar all finess och all skicklighet de två första klippen bjöd på. Denna scen utspelar sig i Hedemoras stadspark, Sveaparken. Uppenbarligen är tre personer inblandade i dramat. Nr 1 håller i kameran och försöker filma person nr 2, som just skall till att utföra en utmaning. Han ska tydligen hoppa jämnfota upp på en liten scen i parken, ett hopp på ca tre decimeter i runda slängar. Vidare finns även en person nr 3 bakgrunden, förmodligen en kamrat som vill bevittna utmaningen. Det märkliga är att person nr 2 och person nr 3 är skitförbannade. Nr 2 skäller undantagslöst genom hela filmsekvensen. I rotvälskan kan man uttyda följande guldklimp: "Det är väl jag som ska hoppa och inte hans jävla kamera heller!". Därefter följer plötsligt ett par sekunders tystnad, som inför en simhoppares sista koncentrerade ögonblick innan tårna lättar från trampolinen. Hoppförsöket genomförs så och ytterligare någon sekund av total tystnad passerar. Sedan tar skällandet fart igen.

Msg listar Hedemoras bästa Youtube-klipp, del 2

Rolig idé av Dana. Jag lämnar här det första av två bidrag. Denna film är ett mindre mästerverk. Den har tagit estetiken från 60-talets filmer från flygplatser, ni vet, där allt är rent och allt är elegant och männen har korta naglar och sjukt stiliga frissor och kvinnorna har identiska figurer, knälånga kjolar och hårband. Sval muzak flyter i atmosfären och en flygkapten ler artigt mot oss när vi möts. Hela denna eskapistiska känsla finns i filmen. Fast the Hedemora way.



Har själv åkt i rulltrappan två gånger. Gick bra båda tillfällena.