Msg granskar rymden och dess invånare

Spaceman 3-Jason har bytt karriär och satsar nu på bäbisfotografering! Och det är ju så jäkla självklart. Naturligtvis skall babisar fotograferas i rymdmiljö. Att jag inte tänkte på det själv innan jag lade över ansvaret på förskolans fotograf. Vi fick söt pojke mot neutral bakgrund. Föräldrarna ditt denna bäbis fick Planet X34 och delar av Galax 67. Lyllosar.




Detta kanske är helt olagligt, förresten. Jag tog fotot genom en fotografs skyltfönster. Kära fotograf, om jag publicerar upphovsrättsskyddat material, skriv en kommentar så tar jag bort fotot. Och till dig, söta bebis, vill jag önska en vidare härlig space-float.

Jag hatar mig själv och jag vill dö

Ok, Bats kommer inte till Stockholm. Spelar i Göteborg med Sambassadeur som uppvärmning. 1/6. I Göteborg som sagt. Göteborg.

Mozg rockar vidare

Avdelningen The Smiths och Morrissey-covers. Hur många bra har gjorts? I stort sett nada. Minns Matenee-samlingen Romantic and Square Is Hip and Aware, där det ena mediokra bidraget efter det andra torterade våra känsliga Smiths-öron. Fattar inte vad det är, men så fort det ska göras Smiths/Moz-covers blir artisten så bajsnödig och vågar aldrig göra något som...blommar. Allt blir bara samma version som originalet, fast sämre. Mer tafatt.

Nu har den alltid intressanta sajten The Music Slut gjort ett eget nytt försök till hyllning. Den är döpt till TMS Hearts Moz och är faktiskt ett steg framåt. Eller i alla fall bortåt. Versionerna känns lite mer konstnärliga på nåt vänsters. Som om Smiths/Moz inte är heliga kor. Och det är sååå skönt. Här är länk till smakprovssida. Och nedan ett par mp3-klickar:

The Physics Of Meaning - The Boy With The Thorn In His Side: Med fiol, kort och gott. Vackert och tämligen okej.

Deleted Scenes - Please Please Please Let Me Get What I Want: Åksjukeversion. Eller kanske sjuk Åke-version. Men bra. Typ.

Teddy Blanks - Girlfriend In A Coma: Rena rama OMD-kalaset! Jätteplingelingig och fin!

Jaja. Detta om detta, i brist på annat.

All that jizz

Well well. Weddoes' Gedge har gått och blivit gammal. Ja jo, det händer alla rockers runt förtifem femtio, kavajen åker på och man börjar lira jazz, men ändå...jag är lite överraskad ändå.



Det roliga i klippet är att DG även anammat den där patenterade fingerknäppningen som endast existerar i storbandsjazzen. Den kommer automatiskt uppenbarligen. Så fort mässingen tjuter börjar man vifta och knäppa. Skit samma om man är en butter och blek indielirare.

Tyvärr går ej klippet att inbädda, varför jag ombeder er att klicka på länken nedan:

L Ä N K