Msg dyker efter powerpoppärlor - del 195 (26)

Ja va fan, Klaatu i "Dear Christine" hade inte så mycket powerpopriff heller. Ändå, man faller så pladask när en melodi är så omfamnad av harmonier och så ekiperad av glittrande ackord som "Dear Christine" och man kommer på något knepigt sätt fram till att det liksom ändå lite grand är powerpop...för att det är så besinningslöst mycket pophantverk bakom och att i en powerpopversion av livet skulle det kunna vara världens bästa låt någonsin. Så därför presenteras härmed en duo från 1979, Bristol-killar, hungriga på framgång: The Korgis! "I Just Can't Help It" blev tredje singelsläppet från debut-lp:n och jag vet att jag låter cool och tillbakalutad just nu, men ni skulle se mitt leende.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 194 (26)

Danas faves on fridays

Midsommarförsenat. Och rumphugget. Men rätt bra ändå.

Först hette de The Chicanes och "Cry a little" var a-sida på singeln de släppte 1981.
Sen döpte de om sig till The Chicaynes och släppte samma låtar på singel, nu med denna pärla som b-sida.
Britter är de. 2.06 tyckte de räckte när de klockade låten.
Helt ok i min bok.



Roky Erickson hade jag aldrig lyssnat på om inte hans "I Think of Demons" varit med i en podcast som Teenage Fanclub gjorde för några år sedan.
"Starry Eyes" är den andra låten jag fastnat för när jag lyssnat igenom allt för mycket som jag inte gillar i jakt på nåt som påminner om "Demons".

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 193 (26)

193:an blir kul. Det är nämligen äntligen dags för Ockelbo* att visa sig på styva powerpoplinan. Något de gör med bravur! Grym powerpop från 1980 nedan med bandet Vertex och låten "Tonight the sky will be ours". Allvar, det är jättebra, detta. Toppensorgliga körer och en riktigt härlig kärlekskrank-och-arton-år-pekoral till text, men som funkar kalas till en ganska klanderfri popmelodi. Jag hade då rakt inte skrivit så här fin kärlekstext själv när jag var arton.



*Inte Bollnäs som tidigare uppgivits. Bollnäs...pöh, herregud...hur skulle det har låtit?

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 192 (26)

Introt! Introt! Vilken otroligt härlig liten popfjong de får till, madridarna i The Winnereys. Nu börjar väl er twee-radar blinka lite, med ord som pop och Madrid i baktanke, men lugn! The Winnereys ligger på stabila Rainbow Quartz och låter som Kinks/Velvet Crush/Beatles...och låten nedan, med världens gladaste intro (jag kan inte nog betona hur kär jag blev i det) heter "How I Miss You" och är ca 10 år gammal.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 191 (26)

Danas faves on fridays

Det här pärlletandet blir aldrig bättre än när man gör just ett sånt här fynd. The Realists "Wonderland" fyller alla krav:
1. Det är en rippad vinylsingel. Låten finns bara på vinyl.
2. Och ja, låten är inspelad mellan 1976 och 1984.
3. Det finns i stort sett ingen info om bandet, annat än att någon i bandet skrivit i en kommentar på en blogg att de spelade i bandet och att de tackar .
4. Den har en sån där melodi som bara skrivs nån gång varje decennium.




Sen dyker den tralligaste gitarrslingan sedan breaket i Cheepskates "Goodbye Princess" upp bara så där.
Drygt två minuter helglad pop med lika ystra gitarrer som klockrena stämmor.
The Infidels heter bandet och låten "Everywhere I go".
För övrigt producerad av basisten i Blue Ash. Kända från 155:an.




Mer gitarrslingor. Fast mer åt det Beatlesiska hållet. Vilket alltså får det att låta Cotton Mather.
Red Button släpper som av en slump sitt andra album nu på tisdag.
På debuten 2007 fanns "Cruel Girl" med.
Trivia: Seth Swirsky, som utgör duon tillsammans med Mike Ruekberg, skrev en gång i tiden Taylor Daynes hit "Tell it to my heart".
Den här är bättre.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 190 (26)

Men så ibland (nu fortsätter jag mitt resonemang från 189:an gällande standards contra pärlor...där jag kom fram till att båda är powerpoppärlor...goddag yxskaft, liksom) hittar man riktiga glittrande saltdoftande pärlor, djupt djupt nere på havsbottnen, man har ingen aning när man öppnar skalet, men när varenda stämma och vartenda ackord får en att sitta och skratta fattar man att man hittat en riktig jäkla superpärla.

Hört talas om en Richard X. Heyman, någon? Inte jag i alla fall. Född 1951. Trummat åt storheter som Brian Wilson och Jonathan Richman. Spelat keyboard hos andra (bl.a Ben E King, av alla). Släppt sju egna skivor. New York-kille. Och: Han har gjort låten "Falling Away", som är min absoluta favoritlåt sedan jag hörde den för första gången. Total love at first sight! Nu har vi hånglat i en timme utan att andas!

Såklart ämnar jag visa mästerverket nedan, men innan ni tittar vill jag också poängtera hur stolt jag är att jag även hittat en rockvideo som konkurrerar med Danas absurd-festival. Hur hittar du alla märkliga liveklipp och videor, människa? Hur som helst, Richard X. Heyman och hans popkompisar har i videon nedan klippt luggarna och kolla så fina de blev! Och, som sagt, vilken jäkla powerpoppärla!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 189 (26)

När jag publicerade den första powerpoppärlan (DM3!) lät jag även bifoga en kort förklaring till pärlletandet. Inga standards, inga Cheap Trick, Raspberries eller Flamin' Groovies. Tjusningen skall ligga i de små låtarna, de som aldrig slog, av banden som aldrig breakade. Little Hits, fast med youtube som bas, liksom. Därefter kom såväl Raspberries, dB's och ta mig fan Ringo Starr på listan. Och nu Flamin' Groovies. Men jag hoppar över "Shake some action" till förmån för "You tore me down". En låt som, med all önskvärd tydlighet, Velvet Crush/Choo Choo Train/The Springfields hämtat allt från. Varenda stämma, varenda harmoni.

Sjukt bra pop från 1976:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 188 (26)

Danas faves on fridays

Firmafest i går. Tre uppiggande låtar, således.

Det inte bara för att trummisen verkar ha gjort sin kavaj i det där silvriga materialet som används för att göra insidan av såna där mjuka kylväskor.
Det inte bara för att både basisten och klaviaturkillen har spelteknik som är underhållande att titta på.
Det är också för att irländska The Lookalikes "Can I Take You Home Tonight?" är en sån där härligt pubig powerpoplåt som bara gjordes runt decennieskiftet 70/80.



Fler irländare. The Blades. Dublinband. Också verksamma just denna tid. Lät väl oftast som nåt mellanting mellan Jam och Costello, men den här singeln "Ghost of a Chance" har fastnat.



Till sist en premiär i favehörnan. En cover. Amerikanerna i Star Collector gjorde bara ett album i sin karriär. Det kom 99. De fick också vara med på en hyllningsplatta till Sir Paul, och valde då att spela in den här finfina pärlan från "Flowers in the Dirt".

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 187 (26)

Bristol och slutet av 70-talet. The Fans hette bandet, de gav ut två singlar och splittrades. Bra låt nedan! Sångaren har nån form av uppriktig Joe Strummer-touch i röst och ton och gitarrerna är inte dumma de heller. Jag är dock osäker på att rätt låttitel utannonseras i klippet. Jag har googlat och wikat, men inte har jag hittat nån låt som heter "True Love", inte. Strunt samma, här följer eventuellt "True Love" med The Fans:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 186 (26)

I Barcelona, som vi just besökte i samband med Primavera, snackades en hel del Supergrass och en hel del The Farm. Av dessa två rockband väljer jag att spela de förstnämnda och detta trots vetskap om att Per Bjurman* och Jonas Ö** kommer att bränna sig själva. Nedan följer ett av många många bevis för att Supergrass fortfarande låter skiiiitbra!

*PB som belönade The Farm med högsta betyg när de släppte Spartacus eller vad den hette.

**JÖ som köpte en LP med The Farm på skivbörs i Barcelona. Det är inte lite stört, det.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 185 (26)

Till 90-talet så*, det är ju så på Filip-och-Fredrik-tapeten nu. Fast den pop amerikanen Chris Richards gjorde är rakt inget att skämmas för. Underbara ackord, underbara melodier och allt det där andra vi älskar så mycket med powerpop. Skrattet hade fastnat i halsen på Filip och Fredrik. Chris rockar fortfarande på hemma i Michigan. 2009 släppte Chris Richards and the Subtractions lp:n Sad sound of the Summer (finns på spotify). Vi väljer dock en äldre pärla, nämligen finfina "Maybe I need you":

*Kanske att powerpoppärlan #184 också var 90-tal? Dana?

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 184 (26)

Som kompensation för fredagens uteblivna favvande kommer detta. Matt Allison. "Hard Look at Perfect".
Kompis till Rick Menck och Paul Chastain (Velvet Crush, Springfields, Choo-Choo Train).
De är med och spelar här. Älskar kompgitarren.