Msg dyker efter powerpoppärlor - del 105 (26)

Vår idoga granskning av Rainbow Quartz fortsätter med att åter ömsint omfamna alla världens egensinniga popgenier där ute. Matthew Smith är personen bakom Detriot-bandet Outrageous Cherry. Och namnet Outrageous Cherry känns väl igen från reabacken på skivbörsen med sitt snirkliga Poptones-omslag, någon kanske rentav köpte plattan, just för att det var en Poptones/Alan McGee. Outrageous Cherry hade innan Poptones flera släpp och lika många efter, jag måste erkänna att det är en fet lucka i skivhyllan här, men efter att granskandet av deras nuvarande bolag, Rainbow Quartz, har vänt på mången sten har äntligen deras grymt ljuva toner blivit en del av mitt liv. Ikväll. Musiken så. Underbara melodislott! Mängder av harmonier. Och bank-bank-bank på en trumma. Det är verkligen så härligt, detta, tro mig:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 104 (26)

Granskningen av Rainbow Quartz går vidare och vissa spår leder till Sverige. Låt oss förflytta oss fem år bakåt i tiden, till Östersund, där The Marmalade Souls huserade. De gav tyvärr blott ut en enda fullängdare, "In Stereo", innan de beslutade att lägga ner, men den är ett fin-fint verk. Precis som Wondermints och Splitsville, två klassiska powerpopband, kan man spåra otroligt mycket roliga referenser i alla låtar. Inte stölder...men rejäla flirtar. Gällande Marmalade Souls: ohyggliga mängder Cavern-Beatles, men också löjligt mycket annat kul. Lyssna bara på musikexemplet nedan, där man kan spåra såväl Abbas "Happy New Year" och Roger Nichols and a Small Circle of Friends dunderhärliga "The Drifter" i melodin. Popgodis ju! Och att döma av antalet visningar på youtube för Marmalade Souls "Daydreams" är jag inte ensam om att digga detta.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 103 (26)

Dags att återuppta Msg:s granskande av saker och ting. Närmsta dagarna blir det hårdgranskning av amerikanska skivbolaget Rainbow Quartz. Uppmärksamma läsare noterade givetvis att granskningen tjuvstartade lite för några veckor sedan i och med det exemplariska powerpoppärlebidraget från East Midlands finaste rockers i The Contrast. Idag har turen kommit till enmansbandet The Capstan Shafts. I sann Rainbow Quartz-anda briljerar bandet, dvs Dean Wells, med ljuv lo-fi-psych runt en otroligt fin melodislinga. Han påminner lite om The Bevis Frond, och inte bara musikaliskt. Två pop-stofiler som sitter i hembyggda studior och pepprar ut kassetter innan nån talar om för ett bolag vilka genier de är. The Capstan Shafts, som sagt, här med ett litet litet mästerverk, "She makes amazing look stupid":

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 102 (26)

Äntligen dags för den viktiga etthundraandraposten. Svensk igen! Och riktigt bra är också! Stockholmarna The Genuine Fakes presenterar här nya singeln "I Don't Want It" och den är något så märkligt som en tvättäkta powerpoplåt. Ända ut i fingerspetsarna! Så jäkla kul och så jäkla svängigt:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 101 (26)

Här kommer stackars Mega City Four, som var så fina men aldrig riktigt kom fram. Jag tycker dock att det är en fin födelsedagshälsning till gamle "J" i London.

Kram kram!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 100 (26)

Nu följer något som är så bra att det närapå är gripande. Som nån dokumentär man ramlar på runt midnatt när man sitter i kalsingarna och zappar medan man borstar tänderna. Timmen senare under eftertexterna sitter man fortfarande med tandborsten i munnen och är helt knäckt.

The Higher Elevations från Stockholm. Det första jag tänkte när jag hörde dem var Drug. Ni minns, det legendariska Vadstena-bandet, som kan vara det bästa popbandet någonsin från Sverige (Abba? Ok, men...ok). The Higher Elevations' sångare har samma uttryck som Drugs Westling, nåt rakt och klart, och musikaliskt finns likheter också. Det kala soundet, som the Bats också har, men även melodierna. Vackra och rena. Men när Drug (och för den delen band som The Bats och The Go-Betweens) drog mot det sorgliga, drar THE stundom mot kraftigare uttryck som verkligen andas...en jäkligt bra konsert. Faktiskt.

Jag måste bifoga myspace-länk här. Klicka och lyssna på Streetlights exempelvis. Knäckande bra. På youtube var det dock inte särskilt enkelt att hitta något. En låt blott. Och eftersom den är otroligt bra, blundar vi och kör:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 99 (26)

Två gånger tidigare under pärljakten har det fuskats med fisket, nya låtar med superetablerade artister har publicerats, vilket givetvis inte är syftet här. Men va fan. Släpper Teenage Fanclub och Nada Surf helt sjukt bra singlar måste man väl få tänja på reglerna. Och idag en till: The Posies och deras "Licenses to Hide" från pinfärska Lp:n Blood/Candy.

"Licenses to Hide" har en Abba-spelar-umpa-bumpa-refräng och runt den cirkulerar otroligt fina partier (verser, bryggor, you name it...mostly because I cant come up with more music terms) som andas Jellyfish och Supertramp och allt däremellan (dvs ingenting).

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 98 (26)

Ett av dessa oerhört betydelsefulla rockband, vars musik influerat massor av andra till att göra mycket bättre musik än vad de själva gjorde: The Feelies. Har ett par tre LP med dem själv och tycker ingen är särskilt bra. Nåt finns där, men inget som griper. De höll på under hela 80-talet och lade ner '91 och på sista skivan hittas äntligen en riktig pärla, "Doin' it again":

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 97 (26)

Shy Nobleman! Powerpop från Tel Aviv! Avskyr att använda ord som "charm" bara för att det kommer från udda bakgrund, Shy Nobleman gör skolbokspowerpop och han gör det förbannat bra. Låtval, "Girlfriend" från 2005 och det är bara att hålla i hatten hårt nu:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 96 (26)

70 bast. John Lennon. Så med det i baktanke, här är Cotton Mather. Låt efter låt på youtube baxnar man inför. Underbara melodier, mycket Beatles såklart men också en del sköna typiska Teenage Fanclub-ackord. "April's Fool" (1994), nedan, grym låt, med en del "Starsign"-vibbar. I love this!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 95 (26)

Det är bäst att fjäska lite för Holland inför tisdagen: Moss, med "The Comfort" (2009). Det är en låt med ett långt Beach Boys-intro och man väntar och väntar på att låten ska komma igång på riktigt, vilket den gör vid ca 1:10 och då får man äntligen reda på hur den låter. Introt, med den vokala uppbyggnaden, ger lyssnaren 12 olika alternativ hur låten kommer att te sig och svaret blev nr 8.

Hur det än går på tisdag, grattis till fin powerpop, Holland.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 94 (26)

Det är egentligen "Queen of Hearts" som jag alltid älskat med Dave Edmunds. Inget annat, bara den. Jag har till och med haft svårt för Rockpile, trots Nick Lowe, just bara på grund av Edmunds. Han har alltid varit och är fortfarande en träig pilsnerrockare. Men...fanken vilken hit detta är: "Girls Talk" med Rockpile. Och de ser så sjukt coola ut! Främst Lowe såklart, men jag måste erkänna att Edmunds fått till det riktigt bra också och dessutom sjunger han riktigt bra här. Och de har så dåliga tänder! Fantastiskt!

Men det hörs så väl att det är Lowe som gjort låten! Den är så skönt trixig och knepig i små detaljer. Typiskt Lowe! Lyssna på kören, som kommer in en halvtakt före Edmunds vid exempelvis 0:56 ("Right here!") och vid 2:24 ("I hear!"). Sånt snyggt pill sysslar ju typ bara Lowe med. Trodde jag. Men så googlade jag och så var det Costello som gjort låten. Och det är väl också coolt.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 93 (26)

Hoodoo Gurus' "Waking Up Tired" har sån klass. Den är som en svartvit pop-schlager av Sandie Shaw eller Dusty Springfield. Samma gester, samma vers, samma eleganta små danssteg, samma brygga. Underbart!



Videon finns i flera versioner på youtube, jag valde den med bäst ljud. Märkligt nog börjar låten om när den egentligen borde vara slut, och där fick ni svar på varför den är uppe och tassar på dryga fem minuter. Dessutom innehåller videon sjukt fula australiska frisyrer, men det är en annan historia. Fast ändå, varför ser alla ut sådär i australiska powerpopvideor?

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 92 (26)

Bah...har haft så mycket (om mycket är sju åtta låtar) nytt kul i lurarna senaste dagarna, som jag önskat lägga ut här. Har inte hitat nånting på youtube!

- The Candles' fina vuxenpop exempelvis. Ett band som passar lika fint i vita jeans som i skägg. Hittar bara klipp med skitljud.

- NYC Ufos skitbra "Any other time" exempelvis. Finns inte.

- Felt Tips nya, "Dear mr Morrissey" stryks också av anledningen att det helt enkelt inte är powerpop. Dock är texten bland det roligaste jag hört. Den är förvisso helt ohumoristisk, snarare sorgsen och fin, men ändå - man skrattar.

- TV Girl med "On Land". Finns int'.

- Paul Collins med "Big Pop Song". Skitljud.

Men! Så blev jag glad igen. När inget går ens väg finns alltid lite Ringo att ta till. "Photograph", som han gjorde tillsammans med George (1973) är så bra. Klippet är dock halvnytt och maffigt och Ringo är glad och alla har skägg och alla skrattar när de sjunger.

Den är så bra! Den är så bra så bra så bra så bra så bra.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 91 (26)

Äntligen: Orange Humble Band. Vilken line-up de hade: Låtskrivare var Darryl Mather, ena halvan av The Someloves. Medmusikanter var Ken Stringfellow och Mitch Easter. Wow! Och jäklar vilket resultat! Från 2001 kommer här "Down in Your Dreams" och det är en såndär låt som man bara kapitulerar för.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 90 (26)

Lyssna på denna. Jämför med denna. Hoppsan, Thirsty Merc...

Bandet från första videon, The Sinceros, var ett Londonbaserat band, som gav ut tre plattor 79-82. De nådde ingen större framgång, men fick cred, och efter The Sinceros uppbrott spred sig medlemmarna åt olika håll, nån gick med i Squeeze och nån annan började hänga med Nick Lowe och så. Man kan egentligen välja vilken youtubevideo som helst med The Sinceros, alla är bra låtar, men jag har en förkärlek för tinglande popsmäktare och i "Disappearing " torde jag inte göra någon besviken:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 89 (26)

Ytterligare exempel på ny bekanskap följer: The Contrast, från Peterborough i England, vars powerpop/modspop varit Little Stevens favvisar under flera år (på Underground Garage radio show). Bra sångare!

De ger ut en platta i höst, men låtexemplet är några år gammalt.