Msg dyker efter powerpoppärlor - del 139 (26)

Danas Faves on Fridays

Danas första Faves on Fridays är redan här. För visst började helgen lite tidigare med sprintguld och allt den här veckan.
För att slå ordentligt på stort blir det en extra allt-premiär: Five Faves on Friday.

Jools Holland på bas? På allvar? Nej, det här är en powerpopprotest.
När Top of the pops förvägrade dagens första faves att spela denna topplistetvåa live, bytte medlemmarna helt sonika instrument med varandra för att visa sitt missnöje.

Alltså: Fredagens första fave är Squeeze med "Up the junction".



Jag blev nästan lite förvånad när jag förstod att det var sant. 140 pärlor och ännu ingen Paul. Dags att ändra på det.

Så: Fredagens andra fave är Paul McCartney & Wings med "Getting closer"



Jag älskar stämsång. Jag älskar när man går från ett rent durackord och bara lägger på en maj-sjua. Jag älskar synkoperade twangiga gitarrslingor i refränger. Jag älskar dubbelsolon.

Tredje fredagsfaven är därför: Bram Tchaikovskys "Girl of my dreams"



Brytpunkten där Nick Heyward tar steget från "vara hunk"-popen till "han kan inte älska dig som jag"-popen. I videon lever den där första självbilden kvar, men i låten hör man att han hittat sig själv. Och låten hade lika gärna kunnat skrivas 1964 eller 2009. Videon hade däremot bara kunnat göras då när den gjordes 1994. Det är väl det som säger allt som man säger.

Finemang: Fjärde fredagsfaven är: Nick Heyward: "He doesn't love you like I do"



Vi må inte alltid titta med blida ögon på deras skidlöpare i dessa tider. Men de här norrmännen kan man inte annat än älska.

Slutligen: Fredagens femte och sista fave är I Was a King "The Wylde Boys"

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 138 (26)

Avdelningen Perfekta Poplåtar. Från början av 80-talet, amerikanska småstadsbandet The Action (från Stowe i Ohio) och deras "She's got my heart ". Vilken pärla detta är! Otroligt vackert jangel och härlig stämsång. Om någon behöver hjälp med gitarrförstärkaren kan man kontakta sångaren/gitarristen Michael Purkhiser eftersom han efter avslutad powerpopkarriär (tre st singlar med The Action) försörjer sig som reparatör och konstruktör av dessa (jag googlade fram denna information, för övrigt).

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 137 (26)

Crewe-combon Any Trouble på tur. "Yesterday's Love" är en riktigt fin Costello-doftande pärla. Any Trouble hade absolut inga framgångar alls kommersiellt, trots storbolag och rikligt turnerande. Det slutade med att trummisen var med i Englands bidrag i melodifestivalen 1986.

Rumble In The Jangle (4b)

Så vackert och tingligt att snöflingorna gör kullerbyttor: Nya singeln från Low och som heter "Try to sleep".

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 136 (26)

I datorlösa tider hemma får det bli korta jobbpostade pärlor. Jag är inte dummare än att jag begriper att ni undrar vad min fru sysslar, tar hon inte sin uppgift som IT-ansvarig på allvar därhemma? Svaret är "Nej", och jag skulle kunna komma med långa och invecklade beskrivningar över hur hon totalt negligerar mitt behov att powerpopblogga till förmån för skidträning, mat och resor.

Nå. Det var länge sedan vi hade något med Todd Rundgren. Idag tänkte jag vara så provocerande att jag ger mig in i hans absolut mest hemska period. Jag säger bara 80-tal och tillsammans med Utopia och jag vet att ni inte kommer att klicka nedan. "Play This Game" dock, från 1985, har en riktigt fin refräng. Må vara A-O-R så det sprutar ur öronen, men strunt samma. En fin Todd-refräng är en fin Todd-refräng.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 135 (26)

Hmm...The Like. Som med supersnygga retrovideor, klippta i retrofrisyrer, klädda i klänningar från 60-talet, lyckats få en bred publik och sälja massa (i powerpop mätt) plattor. Sångerskans pappa är Geffen Records huvudproducent, trummisens pappa är Costellos trummis, ni hör själva vilken räksmörgås The Like har åkt.

Eller inte. För de har stretat i nästan 10 med små klubbspelningar, de har släppt singlar som de sålt på spelningarna och det tog fem år innan de ens kunde göra sin första fullängdare (2005).

"Release Me" är bästa låten på senaste plattan, en helt underbar The Bangles/Tracey Ullman-pärla:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 134 (26)

Danas faves on Fridays!

På fredagar kommer Dana att bidra med glad powerpopmusik inför helgen. Här har han hittat en finfin powerpoppärla och skriver:

"Stephen Duffy skrev den uppenbarligen för Barenaked Ladies i början på 90-talet. Nu har nån rotat fram hans egen inspelning, och då blev ju låten riktigt riktigt fin."

"Jane" av Stephen Duffy!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 133 (26)

"Dear Angie". En tillbakalutad pärla från Badfingers debut som låter som en riktigt riktigt skön eftermiddag med John och Paul i en studio där solen slött skiner in genom gardinerna. Trots att låten är synnerligen välkomponerad med stämmor som sitter som smäck känns den...mest som en kul grej. Vilket är underbart!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 132 (26)

Med medlemmar från Wilco, Cheap Trick och The Mavericks bjuds här på några minuters härligt gubb-gung. Baseball, hamburgare...ICKE! Värsta poprökaren blir det! Trestämmigt, klockspel i refräng, stråkar och samtidigt en offensiv poplåt, som det spritter, beatlar och bubblar om. Swag heter bandet, "Louise" heter låten, en powerpoppärla till max:

Rumble In The Jangle (3c)

För några veckor sedan dök namnet Mick Karn upp i DN-notis efter 25 år (25 år! Herregud!) av glömska. Men när jag var 14 bast älskade jag bandet Japan och sen när man blev 15, 16, 17 år gammal så kom eran av pretto och David Sylvian's soloskivor gick runt hemma på Lencon. Mick Karn spelade bas i bandet Japan och i Sylvian's kompband, men han gav också ut skivor solo. De lät precis som Sylvian, såklart, förutom att de, om möjligt, var än mer arty. Mest tillgänglig var låten "Bouy". Den gick till och med på P3 och fastnade på ett band hemma och jag har bergis hört denna låt hundra gånger, men ändå var det fantastiskt härligt att nu igen lyssna på den. Efter 25 år.

Mick Karn dog i cancer. Därav DN-notis.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 131 (26)

What's he got that I aint got?
He's got You.
That's what he's got.
That's what he's got.
Hey!

Det är poesi, det.
Det är precis vad det är, det.
Hej!



Framfört av The Producers, Atlanta-killar, som ni ser är det 80-tal, slog aldrig, men kom i alla fall upp sig tillräckligt för att vara förband åt Cheap Trick. Bra ju!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 130 (26)

Nytt från finfina bolaget Rainbow Quartz: Asteroid # 4 släpper i dagarna ny platta! De balanserar ju rent musikaliskt ofta mot blues-psych i sina låtar (de är väl egentligen mest kända som förbandet till Brian Jonestown Massacre), men glimrar ibland till med rena lyckorus till poplåtar. Från förra plattan, These Flowers of Ours (2008) hämtar vi kalashärliga "Let It Go":

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 129 (26)

Snabbpost: Vackert, vackert från reunionaktuella Archers Of Loaf. Från första plattan (1994?), "Slow Worm".

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 128 (26)

Det var länge sedan vi var i Australien, eller hur? Tillbaka till tidigt 80-tal, Perth, och bandet The Prefects. Nedan följer deras utmärkta(!) debutsingel "Wait Until Midnight", där sångaren Douglas Allmark bestämt och helt utan självkritik gör upp ett löpschema för kvällen och natten. Han glömde dock mankemanget att få ner trummisen från sitt absurt höga podium, varför hans malliga uppsyn torde få sig en törn så snart videon är över: