Msg dyker efter powerpoppärlor - del 16 (26)

Utan Mitch Easter hade den moderna nordamerikanska powerpopscenen inte varit...eh...så Mitch Easter-dominerad som den varit senaste 25 åren. Hm...det där lät inte odelat positivt, vilket rakt inte var meningen. Karln är ju fantastisk! Förvisso rockar han själv, men sina främsta insatser har han gjort under sitt arbete som producent. Listan är otrolig: REM bästa plattor, Velvet Cruch, Choo Choo Train, Posies, Ken Stringfellow m.fl. Hur som helst, denna korta hyllning till Mitch måste toppas av något och då väljer jag en låt från en Let's Active-platta. Let's Active var hans egen grupp och de gjorde ett par tre släpp under slutet av 80-talet. Måste erkänna att jag bara har (och har hört) en platta, men den är riktigt fin, vilket inte minst bevisas i youtubeklippet nedan. Massor med härliga och inte helt okomplicerade harmonier omgivna av sköna powerpopgitarrer i "Writing The Book Of Last Pages".

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 15 (26)

En grupp som är alldeles för bra för att inte inkludera i denna lista är The Swimmers. Jag har tjatat och skickat länkar, jag vet, och nu fortsätter jag med en dåres envishet att flagga: Hör upp! The Swimmers är briljanta!

De är från Philadelfia, vår kvartett, och har nyligen släppt sin andra fullängdare. Deras första skiva tangerar ett ganska McCartneyskt sound, givetvis stöpt i collegerocktradition, medan uppföljaren är lite mer mörk och elektronisk. Här kommer en tidig låt i en hemma-hos-session och det är så fint att klockorna stannar:

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 14 (26)

Den sajt/blogg som kanske var den allra bästa lade ner för något år sedan. Det var Little Hits, såklart. Jag skojar inte när jag säger att jag kanske fått 100 st tips på olika band som jag har missat under mitt poplyssnade. Game Theory är ett sådant exempel. Ett alldeles fantastiskt band, med all önskvärd tydlighet. Ledda av en Scott Miller hade de viss tid i etern på amerikansk collegeradio under 80-talet. Samarbetade tydligen lite med The Three 'O Clock...och, pja...mer vet jag inte. Dubbelplattan Lolita Nation är den som får mest lovord och vi hämtar därmed en (närapå) slumpvis utvald och ypperligt njutbar sång från den.

Något som slår mig när jag lyssnar; jäklar vad The Shins måste ha pluggat Game Theory!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 13 (26)

Att låta publicera en av de riktigt stora powerpopelefanterna när man egentligen letar efter pärlorna kanske kan tyckas motsägelsefullt. Men valet syftar varken på Todd Rundgren eller på den väl inlyssnade låten, utan på just exakt detta klipp. Det är hämtat från en TV-show 1978 och anledningarna att just detta är en powerpoppärla är två:

1: Den otroligt knasiga ljudmixen. Orgeln är på tok för hög. Hög powerpopfaktor där.

2: Todds snack inför låten. "Hello, we are Utopia and next song is called Couldn't I Just Tell You", skulle väl vara det naturliga försnacket. Men Todd tycker något annat. Han talar helt frankt om att de ska spela powerpop, utan att veckla in sig i övriga detaljer. Monsterhög powerpopfaktor där.



Ett annat klipp av samma låt är underhållande av helt andra anledningar. Dels är ljudet jättebra. Men framför allt gör basisten en sjukt dråplig bananvurpa under ett koreograferat (nåja) dansparti (!). Powerpopfaktor för att bananvurpa under dans med Todd Rundgren: Måttlig.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 12 (26)

Det är ju bara för roligt. Trummisen från Cheap Trick. Baskillen från Fountains of Wayne. Taylor Hanson sjunger (jepp...en av "Mmmm-bop"-Hansonarna). Och James Iha på gitarr. Tillsammans heter de Tinted Windows och lirar skolbokspowerpop från Encyclopedia Americana Powerpopium. De är de ett tämligen nyligen sammansatt band och efter att ha läst youtube-kommentarer kan man konstatera att folk är otroligt oeniga om hurvida detta är bra eller inte. "Låter exakt som Cheap Trick", säger en, "Vidrig sell-out av Iha", gastar en annan, "Går inte att ta på allvar med Taylor Hanson vid micken", klagar den tredje. Fuck it, säger jag. Taylor har vita jeans och sjunger suveränt. Vem kan begära mer?



Tyvärr fick man inte inbädda den riktiga videon till låten, varför jag valde ett Letterman-klipp. Han har i alla fall vita jeans, Taylor, det kunde ha varit värre. Här är deras riktiga video, hur som helst: Tinded Windows - You're my kind of girl. Vita jeans-porr även här!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 11 (26)

Om jag säger The Rubinoos, säger ni "I wanna be your boyfriend". Och sen blir det lite tråkigt för den är bra och så, fart och fläkt, men efter ett tag blir man lite trött på den. Men om ni istället hade svarat "I never thought it would happen" skulle de blivit helt annat ljud i skällan. Detta är en riktigt tvättäkta poppärla avfyrad från Kaliforniens skönaste popband. I alla fall just där och då, 1977. Allt föll på plats och man kan bara gissa hur sur Todd Rundgren måste ha blivit efter att själv inte gjort en sån här guldklimp till poplåt.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 10 (26)

Någon eller några gånger per år händer det. Man upptäcker ett band som är så där löjligt bra att man närapå får stora dåndimpen. 2009 års kanske värsta knock-out fick jag av Bernarna Choo Choo (jepp, Bern i Schweiz). Med otrolig melodikänsla, helt i paritet med Cheepskates i sitt esse, svänger de ur sig en rättså garageinfluerad powerpop med ett fantastiskt hjärta. Det är så bra, så glatt, så härligt...man blir, kort sagt, helt till sig i braxan!



Årets andra stjärnsmäll kom från Pains of Being Pure at Heart, för övrigt. Ok, hade hört dem lite tidigare, men fullängdaren kom 2009 och den är tokigt bra. Men jag vet inte om man kan placera dem i powerpopfacket.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 9 (26)

Los Angeles, 1982. The Little Girls. Började som förband till Bow Wow Wow. Den absolut tuffaste låten på listan. Jag älskar den här. Kan inte begära mer av en poplåt. Helt perfekt. Korta meningar. Vill understryka allvaret. Slut.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 8 (26)

Marshall Crenshaw gör sånger som bär den där härligt oskyldiga Buddy Holly-känslan. Det är 50-talets finaste låtar paketerade i en sorts New Yorkig rufflighet och det blir så fint. Marshall är upphovsman till en halv korvaffär av kanonlåtar (bland andra "My Favorite Waste Of Time") och jag valde det tidigaste klippet jag hittade med hyggligt ljud. Från 82, "Cynical Girl". Det här är ruskigt svängigt!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 7 (26)

Rotandes bland mappar och filer i datorn hittade jag till sist sången nedan. "Här är den ju!", utropade jag glatt, "The Beathovens. Bra bra bra, vilket underbart retrosound...engelsmän månne?...nä, amerikaner...gissningsvis från 80-talets mitt...". Så döm om min förvåning när jag faktiskt hittade den på youtube! Och döm om min förvåning när medlemmarna hette Bengt och Bosse och Karl-Arne och skit. 60-talsband uppenbarligen. Fuskar lite fortfarande uppenbarligen. Och har gjort "Summer Sun", som är en helt underbar lite pärla. Uppenbarligen.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 6 (26)

Redan efter två rader händer det. De sjunger "We never asked for miracles, but they were our concern. Did you really think we'd sit it out and wait for your return?" och det här man fattar hur bra denna låt är. Ackordbytet just under "...for miracles..." är mästerligt och just i det momentet ger den versen (för från, grunden en tämligen traditionell powerpoplåt) en helt underbar skjuts in i refrängen. Bandet: The Records. Skapat ur resterna av insomnade - och håll i er nu - The Kursaal Flyers! Låten: Starry Eyes. En powerpopklassiker från 78.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 5 (26)

Sluta aldrig bläddra i reabackarna. För det närmast pinsamma priset av 30 kr styck hittade jag två plattor med Kanadas finaste powerpopband The Weakerthans. Båda är otroligt bra! Fantastisk sångare. Inte spektakulär, vilket bara är skönt, en powerpopsångare ska bara vara bra, men framför allt ha den där exakta känslan för när man ska knarra i vokalerna eller låta sådär varm som bara vissa sångare får det att bli. Soundet är tight. The Weakerthans har hållt på sedan början av 90-talet och de är trygga nog med sig själva att inte göra helt omedelbara och raka låtar. De lugna låtarna är undantagslöst andlöst fina. Från youtube en rätt sen låt, "Tournament of Hearts" och det här är verkligen hur bra som helst!

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 4 (26)

En 80-talare från Amerika. The Monroes med "What Do All The People Know". Vilken bra låt det här är! Ishockeyfrisyrerna gör inget. Ej heller de uppdragna byxorna. Inte ens den muggiga produktionen biter på låten. Den tuggar sig förbi alla hinder på ren skicklighet. Ett tindrande intro innan en handklappspepprad vers tar fart och sen en överraskande effektiv refräng där låtens intensitet faktiskt sänks. Märkligt och snyggt.

Ber om ursäkt för den horribelt hemsnickrade mirs-marset till video (hittade verkligen inget bättre alternativ). Och för Guds skull: Detta är alltså The Monroes från USA, inte de norska snuskgubbarna.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 3 (26)

Southends finaste pubband härnäst. De oefterhärmliga Kursaal Flyers. "Men hallå, det här är väl inte nån powerpop...det här är ju typ nåt glamrocksjönseri", frustar ni nu, får man gissa. Men icke sa Nicke! Att detta är något annat är en tvättäkta powerpopsmäktare dravlar endast de okunniga om. Eller som vi Kursaal-fans säger, liksom som en hemlig hälsning när vi möts på gator och torg: "Little does she know that I know that she knows That I know that this is a tvättäkta powerpopsmäktare".



Jag mejlar gärna youtubelänk till denna låt om någon vill.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 2 (26)

Närapå identiskt sound och look i Andy Bopps underbara band The Myracle Brah. Fast skam kröp nog illa kvickt upp på torra land gällande det där med att klippa sig och skaffa jobb från förra posten. I kommentarerna till ett annat Myracle-klipp känner en tittare igen sångaren: "Haha! - Min gympalärare!"



Grym låt! Jag har plattan om någon vill ha den mejlad via sånt där zippande av datafiler som ungdomar håller på med.

Msg dyker efter powerpoppärlor - del 1 (26)

Coolt va? Tjugosex guldklimpar av vackraste powerpop ska det bli nu. Jag har längtat efter att få göra denna lista (som inte är någon lista av typen "De Bästa Låtarna i Historien och vi börjar bakifrån", utan bara ett glatt jonglerande av ett gäng superbra låtar) och har till sist fått tummen ur.

Anyways. Nr 1. Dom Mariani såklart. Såklart såklart såklart. Från The Stems, The Someloves, The Summersuns, DM3 och Rippled Souls. Val av låt faller inte på Someloves, utan på en DM3-låt, "Foolish". Jag är tämligen övertygad om att många har Someloves-plattan medan knappt någon har DM3 och där finns lite av kärnan i min list-idé, ni vet, "Den här låten är så sjukt bra, ni måste höra den!". Nåväl, inte nog med att "Foolish" uppfyller samtliga kriterier för hur en powepoplåt ska låta (cool, tuff, överjävligt bra sångmelodi och inga förbannade solon), Mr Mariani himself ser också exakt ut som en powerpopsnubbe ska se ut. Vägra klippa sig och skaffa jobb. Lira pop istället. Yeah.



Blånäsan mejlar gärna en zip av plattan till nyblivna DM3-fans om så önskas.