Eller i alla fall en film gjord av Mel Gibson. Mayaindianeposet Apocalypto sattes in i movieboxen och här bjöds sannerligen på ett mustigt drama. Goda indianer blir tagna som slavar av onda headhunter-indianer och förda långt från sin hemby. Huvudpersonsindian oroar sig, fullt naturligt, över fru och barn som är kvar hemma och bestämmer sig för en kombinerad flykt- och hämndweekend.
Den här filmen var så jävla bra!
Mel Gibson har gjort överraskande många rätt i denna film. Han har låtit slagsmålen (en hel del såna är det) gå fort. Slutfighten mellan den goda och den onda indianen är över befriande fort. Inte så att blir bestulen på slabb och och blod, men man slipper de fruktansvärt långtråkiga fightscenerna som är legio nuförtiden där allt ska slowmotionas och fan vet allt. Ni vet. I Apocalypto däckar man om man får en sjujäkla smälljävel, vilket är skönt. Vidare har vår gode Mel låtit indianerna ha karaktärer. Alltså, i andra indianfilmer så är de (eller den) goda rätt snygg(a) i indianmått mätt, medan de onda är en samling bistra stenansikten med onda ansiktsmålningar. Alla i det onda gänget lyssnar med vördnad på ledaren och säger inget. I Apocalypto är det annorlunda, de onda snubbarna är bitvis lite hariga, nån är lite bögig, medan en annan är skitdryg (vilket hans polare ger uttryck för). Och i det goda gänget är det också bra variation på karaktärerna. Vidare, filmen är vacker också! Närbilderna på saker och ting är underbara och flera av scenerna är verkligen en fest för ögat. En av höjdpunktena är när en av indianerna får en yxa i skallen och blodet pumpar ur såret, sublimt filmat i morgondisets nyfikna motljus. Mycket snyggt! Så, ett betyg då...det blir högt. Apocalypto får 7 grishalvor av de 10 vi har att disponera. Bravo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar