Hej hej!
Inledningsvis, tack för Bommen! Tvivels utan en av de allra viktigaste grundstenarna i mitt popintresse, ett ämne jag fortfarande odlar och inte upphör att älska. Jag var en av de där Wedding Present, McCarthy, Beloved-killarna som låg hemma och grät (nåja), fullständigt chockerad att något så vackert kunde spelas på svensk radio.
Kort fråga: Har du kvar låtlistorna för dina radioprogram? Eller har du helt sjuk koll på vad som spelades genom åren? Det finns nämligen en låt vars artistpresentation jag missade. Och jag kan inte få den ur skallen. Såhär 18 år efter du spelade låten har jag fortfarande inte hittat den, aldrig hört den igen, aldrig sett något som verkar likna den. Jag har rotat i blindo på nätet, jag har analyserat min kassettinspelning av den (har en klabbe bommen-blandningar i en låda), men nej...
Som sagt, jag har sången inspelad på kassett, men jag kapade alltid på- och avannons för att inte få snack på kassetten, och parallellt förde jag lista på det som spelades in. Men just denna låt missade jag! Och den var ju så förtvivlat bra! Är tämligen säker att du spelade "Made up in blue" med The Bats i samma program, av blandbandets låtordning att döma, och denna låt är av samma skrot och korn, fast ödsligare och sorgligare. Lägereldsanorak, kanske man kan säga. Jag vet att jag förmodligen gör mig rejält dum nu, men va fan...jag skulle så gärna hitta den där plattan, vilka de nu än var...
Mvh, Fredrik, Stockholm
Jag återkommer om och när jag får svar av Lars hur det går. Jag vill tillägga att jag är fullständigt allvarlig i mitt spörsmål. Har varit halvt besatt av just den där låten genom åren, förmodligen just för att jag aldrig vetat vilka det var som spelade. Som en Casanova som blir djupt förälskad i just den enda kvinnan som avvisar honom.
5 kommentarer:
om du snackar med honom igen, hälsa gärna från mig att jag saknar honom och bommen. det var grymt tungt när han la ner bara ett drygt år efter att jag upptäckt indiepopen och hans fantastiska radioprogram. han fick mig till och med att gilla longue route med young gods eller vad dom hette.
En enkel fråga. Tog det sig 18 år att repa mod att kontakta Aldman? Om du skrivit ett brev, tja, bara medan programmet fortfarande rullade hade du säkert fått svar...
Men Bossa, du som kan allt om radio, det finns inga register radiomänniskor kan slå i för att se när låtar spelats. Fredrik har ju de palmespanarna kallar för Bats-spåret att följa upp. Det har ju inte kallnat helt än.
Dana, det ligger en hel del sanning i din fråga. När Bommen gick trodde i alla fall jag att det var något upphöjt och närapå gudomligt. Om man skulle göra sig såhär dum i ett brev skulle Aldman läsa upp det i sändning och man skulle bli utskrattad i hela indie-sverige. Tiden efter Bommen har väl det hela fallit i någon form av tyst bakvatten, så att säga. Men uppenbarligen har jag inte glömt av låten eftersom jag ff håller på. Anledningen till att känslorna blossade upp igen var en blogg jag sprang på, med en massa skön Flying Nun på. En låt hade något som påminde svagt om...och resten är historia.
tja, jag kan tänka mig att aldman inte var så anal att han hade alla listor prydligt sorterade i bommen-pärmar.
däremot så är sr noga med sina stimrapporter, vilket även (och kanske särskilt) borde ha gällt under slutet av soviåttitalet. så vår käre lasse har säkert varit tvungen att lämna in stimrapporter från varje program. det är ett skittråkigt jobb där man måste få med grammofonarkivets skivnummer, artistnamn, låtens namn och nummer på albumet och exakt tid spelad i radion. finns inte skivan i grammofonarkivet (du älskade älskade grammofonarkiv, hoppas jag får umgås med dig snart igen) så måste du ange kompositör och skivbolagets skivnummer.
detta tråkiga förfarande till trots, så vill man vanligtvis (och i bommensammanhang i synnerhet) göra det så noggrant som möjligt (eller kanske till och med lägga till några sekunder i rapporten på de riktigt fina låtarna) då det handlar om att kunna ge fina och okända grupper lite stålars i belöning för sina pojkrumsansträngningar som bereder oss så mycket lycka. jag har svårt att tro att lasse inte skulle ha känt samma sak.
så, dana, du är och nosar på något mycket intressant. "bats-spåret" är något vi måste ta fasta på här. jag ska se om jag har några ex-kumpaner med tillgång till den så känsliga arkivpersonalens mejladresser och se vart spåret leder.
ge inte upp, pico celeste!
fantastiskt, bossa! gör vad du kan med dina kontakter så följer jag upp "norrlandsspåret".
Skicka en kommentar