tisdag, augusti 05, 2008

Msg rasar mot Ola Håkansson.

Jag fick nr 2 av Hutlöst - Gymnasieskolan i Hedemoras leda och värk i min hand under semestern. Vår ivrigaste murvel, Dana International har lämnat sina recensioner från nr 1 därhän och istället satsat på en roll som bitter krönikör. Betänk att detta är nedstämplat på skrivmaskin 1990.

MUSIK; MUSIK, MUSIK ?

Det går snabbt utför ! Snart kan man inte lyssna på radio eller gå in i en någotsånär hyfsad skivaffär utan att spy. När ska någon handelskraftig terrorist inse att han ska lägga av med att skjuta amerikaner på semester i Israel och istället rikta sin lilla kulsprutepistol mot Sverige och en viss skivstudio ? Vilken studio då undrar ni förstås, trogna Trackslyssnare. Jo, det ska jag tala om för er. Den studio i vilken Ola Håkansson, Tim Norell och Alexander Bard sitter och tillsammans med bottenskrapet av den svenska artistfloran producerar den ena hitlåten efter den andra. Och det är inte nog med att låtarna blir sämre och sämre de blir större och större hittar också. För några år sedan kunde en smörpoplåt ala Ankie Bagger möjligtvis bubbla nedanför listorna, men nu, nu då röstar alla små pojkar och flickor upp den till Top fem på tracks. USCH!!!!!!.
På tal om Ankie Bagger så blev de tvugna att stryka hennes efternamn på den internationella utgåvan av "People..." då det påminde alltför mycket om det engelska ordet bugger och som vi alla vet så är det inte så intelligent att kalla sig för Ankie Rövknullare om man vill slå i det pryda Egland. En annan man som fick nyta namn var Alien (bortglömda Joey kopior med pudelliknande frisyrer från götet) s´nye sångare Petter, onanist betyder det och han fick heta Pete. Nej, tillbaka till musikscenen. Jag tror alltså att vi skulle kunna ha en ganska så intressant musikscen i Sverige om det inte vore för de vedervärdiga männen i Stockholm. Det finns nämligen så många excellenta duktiga, riktiga, brottartunga band i vårat avlånga land som nu får stå i skymundan för det slemmiga drägget à la Sha Boom (det är norges nationaldag i dag- använd Dag Finn som fyrverkeripjäs). Några band som kan vara värda att nämnas är: The Wannadies (ypperlig gitarrpop med fiol från Skellefteå), Happy Dead Men (årtiondets singel-Ruth 89), Willian (underbar flickpop med mycket lustiga texter från Göteborg) och Solar Lodge (Deppsvartrock från vår stolta huvesta).
William kommer för övrigt på Dala Rocken. Heja Tonkällan. Kan inte Wannadies få komma också. Då lovar jag att inte försöka fixa friplåt- snälla Tonkälle pojkar och flickor kan de inte få komma!!!!!
Summa sumarum- Spräng Ola Håkansson, Tim Norell, Alexander Bard, deras marionett dockeartister, Stoch Aitken Waterman och inte minst utan helst Sha BOOOOOOOM! (fniss)


Jag vill närapå ge Dana en kram efter detta! Vilket hjärta! Min egen insats i detta nummer begränsade sig till att klippa ur en Expert-annons för nån skiva med texten "Etta på plattoppen" och sätta den som rubrik för ett topplessfoto med min blivande svägerska. Någon dag, när jag har tillräckligt med cojones, ska jag publicera mina egna krönikor från nr 1.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm. Märkligt. Språket är ju uppenbart Nunstedts, men åsikterna de diametralt motsatta.

Anonym sa...

Helt briljant. Och nej, Annichen, språket är Danas eget och sedan stulet av Popsicle till deras tacktal på Grammisgalan.

Anonym sa...

and who the fuck is annichen kringstad? är det du, ölme?

Anonym sa...

Solar Lodge? Vilka fan var det?