Ok. Thirsty Merc från Australien. Jag hade för en månad sedan inte hört talas om dem, och om sanningen ska fram, hade någon spelat dem för mig hade jag inte brytt mig. Bredbent och duktig rock. Men en av mina finaste australiskpopwerpopbloggar har formligen bankat i mig Thirsty Merc sedan dess. Droppen urholkar stenen...och jag har plötsligt Thirsty Merc på spotify i lurarna på jobbet, jag youtubar deras videor och jag sitter och...diggar! Jag diggar deras feta trummor, jag diggar den prickfria sången, jag diggar gitarrerna och jag diggar den kompetenta produktionen.
De debuterade 2004 och hade stor inhemsk lycka på listorna. Därefter gav de ut en uppföljare tre år senare och båda skivorna är pepprade med maffiga riff och mysiga midtempolåtar. Om någon månad släpps deras tredje. Ok. Så var kommer powerpop in i bilden? Pjo...det är väl powerpop...musikaliskt är de lite för knepiga för att vara ren rock. Melodierna är påtagligt fina och melodiska. Men det som verkligen skiljer Thirsty Merc från det mesta i skivhyllan är texterna. Visst, det är mycket om att tjejen har dragit och så, men...ändå inte. Exempel ur låten "Emancipate Myself" där de första fyra raderna innan refrängen publiceras:
Rad 1: Eller förlåt förresten, introt är "Every breath you take", Policelåten. Nåväl, rad 1:
Every breath you t..As if I'd sing that song to you, you probably think you deserve it at the present time but if only you knew how you treated me when we were together then you might understand.
Rad 2:
Remember the time you made me wait for a month when you had exams, which I was cool about but then the night you finished you barred me from all your plans and you went out with other people.
Rad 3:
Now I'll always give you the benefit of the doubt and I think there's enough natural maturity floating around for the tension and release time to even out between two people like you and me.
Rad 4:
And I've been thinking and since we've broken up I've realised things were mostly in your favour and a normal person wouldn't put up with this but for some stupid reason I don't wanna move on.
Från låtstart till refräng: 52 sekunder. En halv bok hann de få in på den tiden. Länk
Nåväl, låtval för min del blir en av deras största hits, "Someday, Someday", också litterär så det förslår, men dessutom omkramad av en väldigt väldigt fin melodi. Främst är det nog den där välbekanta Greys Anatomy-klumpen-i-halsen i refrängen som ger låten dess styrka.
Förlåt. Jag är nog den enda som gillar detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar