Den politiskt neutrala Msg-bloggen dyker idag, dagen till ära liksom, ner i ett svart hål. Brittiska post-punkarna The Sound, som aldrig riktigt nådde Joy Divisions genomslag och senare inte heller Echo and the Bunnymens eller Psychedelic Furs' framgångar. De låg i bakvattnet med sin taggiga post-punk/new wave och tvingades se på hur sämre band sålde mycket bättre.
Själv kom jag i kontakt med The Sound inför vad som skulle bli deras sista LP 1987. Jag hörde dem på radion och beställde vad som gick att leverera till Hedemora (2 st Lp) och jag föll verkligen för deras näst intill uppgivna ton i musiken, som ofta övergick till en mycket stark och vacker refrängmelodi. Sångaren Adrian Borland sjöng med klar stämma sina ambitiösa texter och allt var utomordentligt allvarligt. Men samtidigt kom hela brittiska gitarrvågen med hopp och med utvägar från det mörka, Wedding Present, McCarthy, Wolfhounds, ni vet, och man liksom självsanerade sig på depprock. Och tänkte inte mer på The Sound och Adrian Borland under de följande 20 åren.
Under tiden: Adrian Borland orkade inte leva med sin sjukdom, depression, och 1999 klev han ut framför ett tåg. Låtval blir "Barria Alta" från sista Lp:n. En fin sång, en dag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar