Danas Faves on Fridays
Danas första Faves on Fridays är redan här. För visst började helgen lite tidigare med sprintguld och allt den här veckan.
För att slå ordentligt på stort blir det en extra allt-premiär: Five Faves on Friday.
Jools Holland på bas? På allvar? Nej, det här är en powerpopprotest.
När Top of the pops förvägrade dagens första faves att spela denna topplistetvåa live, bytte medlemmarna helt sonika instrument med varandra för att visa sitt missnöje.
Alltså: Fredagens första fave är Squeeze med "Up the junction".
Jag blev nästan lite förvånad när jag förstod att det var sant. 140 pärlor och ännu ingen Paul. Dags att ändra på det.
Så: Fredagens andra fave är Paul McCartney & Wings med "Getting closer"
Jag älskar stämsång. Jag älskar när man går från ett rent durackord och bara lägger på en maj-sjua. Jag älskar synkoperade twangiga gitarrslingor i refränger. Jag älskar dubbelsolon.
Tredje fredagsfaven är därför: Bram Tchaikovskys "Girl of my dreams"
Brytpunkten där Nick Heyward tar steget från "vara hunk"-popen till "han kan inte älska dig som jag"-popen. I videon lever den där första självbilden kvar, men i låten hör man att han hittat sig själv. Och låten hade lika gärna kunnat skrivas 1964 eller 2009. Videon hade däremot bara kunnat göras då när den gjordes 1994. Det är väl det som säger allt som man säger.
Finemang: Fjärde fredagsfaven är: Nick Heyward: "He doesn't love you like I do"
Vi må inte alltid titta med blida ögon på deras skidlöpare i dessa tider. Men de här norrmännen kan man inte annat än älska.
Slutligen: Fredagens femte och sista fave är I Was a King "The Wylde Boys"
1 kommentar:
Vilken rolig post! Squeeze-låten är ju grym. Otroligt rolig/sorglig text.
SPMc har jag inte postat något med innan, vilket inte alls är något medvetet eller så, det har bara inte blivit av. "Getting Closer" är en väldigt fin powerpoplåt som givet hör hemma här. Bra där!
B.T. är ju såklart också härlig! Topp-pop, men härligast var din teoretiska förklaring vad som gör en poplåt bra. Som representant för icke-musiker måste jag väl erkänna att mitt dravel om snöflingor och explotioner och skit ofta blir luddigt värre.
N.H. får vara med med en fin låt också. Han har några på varje platta som är riktigt bra faktiskt.
IWAK: Helt nya för mig och så här efter en låt blott verkar det lovande.
Skicka en kommentar