Danas Faves on Fridays
En ordbok. Det är vad ni får för att fira in helgen med i dag.
Läser man om powerpop så hittar man nämligen ofta följande uttryck. Och vi låter fem låtar exemplifiera dem.
Jangle.
Äkta jangle är väl egentligen bara den musik som spelas på en tolvsträngad Rickenbacker-elgitarr. Men ska vi titta på andra defintitioner som kommit genom åren så ska den vara av "pop-baserat format", ha "några folkrock-övertoner" och inte vara mainstream.
Ja, har den spelats in 2009 så kan den låta precis som "It's All Gone to Hell med First In Space. Fredagens första fave. Notera framför allt "Losing my religion"-intro-twanget runt refrängen. Trés jangly.
Catchy.
En sång som fångar dig, som får dig att gnola på den hela vägen till bussen på morgonen, en melodi som lätt ihågkommen utan att vara banal. Smittande.
Fountains of Waynes "The Girl I Can't Forget" är influensasmittsam och dagens andra fave.
Hook-laden.
En hook är en lätt ihågkommen del av en sång, den del som drar in lyssnaren i sången. Om något är hook-laden, så innebär det att låten är späckad av delar som lockar och hugger tag i lyssnaren.
Fredagens tredje fave får vara exempel på detta: The Keys med den fantastiska "I Don't Wanna Cry". Den bästa faven hittills.
Harmony-driven.
Musik där faktiskt stämsången är lika viktig som själva melodin, där stämmorna driver fram låten och ger den dess särart.
Detta finns det gott om i fjärde faven: The Fans: "Giving Me That Look in Your Eyes!"
Deserved a better fate.
Förvånansvärt många powerpoppärlor kommer från artister som gjort en eller ett fåtal skivor, men inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.
The Letters gjorde en singel. Den heter "Nobody Loves Me". Den är fredagens femte och sista fave.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar