Men så ibland (nu fortsätter jag mitt resonemang från 189:an gällande standards contra pärlor...där jag kom fram till att båda är powerpoppärlor...goddag yxskaft, liksom) hittar man riktiga glittrande saltdoftande pärlor, djupt djupt nere på havsbottnen, man har ingen aning när man öppnar skalet, men när varenda stämma och vartenda ackord får en att sitta och skratta fattar man att man hittat en riktig jäkla superpärla.
Hört talas om en Richard X. Heyman, någon? Inte jag i alla fall. Född 1951. Trummat åt storheter som Brian Wilson och Jonathan Richman. Spelat keyboard hos andra (bl.a Ben E King, av alla). Släppt sju egna skivor. New York-kille. Och: Han har gjort låten "Falling Away", som är min absoluta favoritlåt sedan jag hörde den för första gången. Total love at first sight! Nu har vi hånglat i en timme utan att andas!
Såklart ämnar jag visa mästerverket nedan, men innan ni tittar vill jag också poängtera hur stolt jag är att jag även hittat en rockvideo som konkurrerar med Danas absurd-festival. Hur hittar du alla märkliga liveklipp och videor, människa? Hur som helst, Richard X. Heyman och hans popkompisar har i videon nedan klippt luggarna och kolla så fina de blev! Och, som sagt, vilken jäkla powerpoppärla!
2 kommentarer:
Jag kan lägga ned. Det här är knäckande bra.
Och videon. Bara att bastjejen kör den gamla klassiska "gänglig äldre herre juckdansar med gitarr"-dansen.
Hur jag hittar absurda videor förresten: Jag gillar musik från 1976-1984. Det räcker.
Skicka en kommentar