Vi kan höra diskussionerna som Paul Collins hade med Larry Whitman i replokalen.
- Men du, här i The Beat spelar vi powerpop, inte rock. Du får inte göra så där med kroppen när du kör solot.
- Mäh, jag måste ju. Ett gitarrsolo kräver sina poser.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Jo.
Och där stannade de. I en outtalad kompromiss. Som märks så väl när Larry gör solot här i "Don't wait up for me" 1979.
Fantastiskt bra låt för övrigt. Refränger som gör ett stopp för att accentuera hooken är bra refränger.
2 kommentarer:
Ah, Paul Collins...äntligen, ta mig fan. Så sent som förra veckan gjorde jag nya sökningar efter en hygglig inspelning av "Big Pop Song", helt utan framgång. Där tänkte jag för en sekund ersätta med "Walking out of love", men så kom Wordfeud och allt har bara gått käpprätt åt helvete med allt därefter...eller inte riktigt, sport har gått ok...vi vann i korpen, rövskit torskade mot spurs och efc slog wigan
Jag heter SneakyFeelings om nån vill gå en match, förresten, på ordfejden
Ja, blev förvånad över att Collins var förbisedd hittills.
Eftersom jag är så sjukt kass på alfapet så håller jag mig borta från wordfeud.
Skicka en kommentar