Vi tar en ytterligare pärla innan läggdags. Åter blir det en powerpoptryckare och åter blir det på annat språk än engelska. Jag trodde vid första lyssning det var hebreiska de sjöng på, bandet heter Ail Symudiad och språket är lika obegripligt som vackert. Efter kort sökning framkom dock att Ail Symudiad var från Wales och de var uttalat hemkära och fann det helt obegripligt att man skulle sjunga på något annat än sin hembys dialekt. Typ.
Gällande låtvalet har jag en kväll av new wave-doftande kärlekssmäktare. Men oj oj oj vilka bra låtar detta band gjort. Materialet som fins på youtube är häpnadsväckande jämnt och starkt. Påminner lite om tidiga The Verlaines och kanske...jag törs nästan inte säga det...The Smiths. Inte rent musikaliskt (gällande liknelsen med The Smiths), men att våga trycka ut bröstet och sjunga högt och känslosamt. Som även The Verlaines alltid framförde sin musik på. Farligt nära gränsen. Ail Symudiad blir aldrig larviga, det är snarare oemotståndligt vackert, i synnerhet i "Fel China Bell":
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar