Hur kunde ett sådant litet land och under så begränsad tid generera den närmast absurda mängd fullständigt fantastisk pop som Nya Zeeland gjorde under några år? När Flying Nun-fanan vajade som bäst mellan kanske 1984 och 1990 fanns det ju faktiskt inget liknande. Och inte kan jag komma på något som kan likna epoken heller. Det är lite som Holland och fotboll. Sånt litet land, så mycket fotbollskunskap.
Gällande Flying Nun-banden har jag aldrig riktigt kunna sätta fingret på vad som är så unikt. Jag har ej heller kunnat peka på något alldeles speciellt favoritband. Kanske The Bats med sitt vemod. Eller The Verlaines med sin svindel. Eller The Chills med sin undervattensvärld. Eller så var det kanske trots allt The Sneaky Feelings. De gjorde så kloka och vackra låtar. Och i sången nedan kommer klumpen i halsen. En tämligen annorlunda Sneaky Feelings-låt, "Not to take side", som med sitt ringande och janglande Byrds-sound tar deras normalt vardagsnära pop till en enorm himmel av ljus och värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar