Vår trehundratolfte powerpoppärla är ett liten pastill av glädje. Snyggt tuggigt komp, bra sång, kompetent melodi och fina körer. Men allt fint överskuggas av den ofattbart onda tjejen, som är cantralgestalt i texten. Hur lågt får man sjunka? Killen som sjunger är ju så sjukt indiepopgullig att han får hjärtan att blöda, men tjejen bara...skiter blankt i honom. Badboll med "Hon kom inte tillbaka fast jag hade bakat en äppelkaka". Svensk powerpopklassiker!
1 kommentar:
Hej!
Fin blogg. Du är välkommen på http://filmandotherstories.blogspot.se/.
:) Ha det bra!
Skicka en kommentar