Att MSG:s medlem i Nicaragua klarade det, var enbart tack vare en fantastiskt fin ipod som han fick i födelsedagspresent av övriga (förmodligen duktigt nervösa) MSG-medlemmar, och inte alls, som man skulle kunna tro, genom de nya fiffiga uppfinningarna MySpace och YouTube. I själva verket upptäckte han dessa nya påhitt på senhösten och har fortfarande svårt att ta till sig hur de ska användas. Han skulle kunna skylla alltihop på sin u-landsuppkoppling, men i själva verket är Bossa extremt rädd för att klicka på saker och länkar som han inte exakt vet vad de innehåller. Detta har inte enbart hindrat honom från att förstå och ta del av internetporrvärlden utan också gjort att han missat hela nedladdningseran och därmed sjuhelsikes mycket bra musik.
Kanske handlar det hela om en begränsad fantasi hos vår käre Bossa, såsom följande bildsvit pekar på (där han pinsamt nog, i sitt försök att skapa novemberomslaget 2006, endast får till en tafflig kopia av Blånäsas klassiska omslag från ett par år sedan – för att inte tala om att han endast lyckas få med några kvadratmeter av den kilometerlånga öde stranden!):
Hur som helst, MySpace gör Bossa nervös. Han vill ju bara få lite tips om ny bra musik och i stället kommer det förfrågningar från 19-åriga modellen Andressa (som gillar yoga och Paolo Coelhos böcker), 55-årige Hank (som gillar brudar och är musikalisk allätare) och 20-åriga kinesiskan FeiFei (mer vet inte Bossa om henne, eftersom hon var först ut och Bossa klickade bort henne i panik med svetten drypande) om han skulle kunna tänkas bli vän med dem? (Dessutom vill inte Bossa ha nya vänner, han vill samma gamla vanliga, och han vill dricka öl med dem på MSGRP)
Och när Bossa väl lyckas hitta en grupp att lyssna på, så måste han först låta låten gå en gång eftersom första gången hackar det så mycket att det inte går att lyssna. Det betyder att det tar lite mer än tio minuter för Bossa att lyssna på en låt som är runt fyra minuter lång. Hittills har Bossa lyssnat på någonstans mellan 12 och 15 låtar genom MySpace.
Värst av allt är väl att det inte finns så mycket andra sätt att få del av ny musik i Nicaragua. Det ryktas om att det finns en skivaffär på Mercado Oriental (där ett rån sker i snitt var sjunde minut) i Managua, men den har han fortfarande inte besökt. Bossas kollegas pojkvän har en kompis som är skivaffärsinnehavare i Malmö och han ska besöka Nicaragua i februari för att leta skivor. Kollegans pojkvän och kompis ska besöka Mercado Oriental och kolla i skivbackarna.
Men hur står det egentligen till på skivfronten i Nicaragua? Existerar vinylskivor? Från och med 1979 och fram till CD-skivornas övertagande på 90-talet lär ingen haft tid eller råd att spela vinylskivor. Förvisso kan man ju tänka sig att de få rika knösar som fanns under diktatorn Somozas tid hade råd att skaffa grammofonspelare. Så det var säkert några som gjorde det. Men rika godsägande fascister, hur pass musikintresserade brukar de vara? Vilka album skulle ha ståtat i hyllan? Vilka toner skulle ha hörts över kullarna? Inte så mycket progg, pop, jazz och world music från åren 1970-74 i alla fall, den enda musik som duger för Bossas kollegas pojkvän och skivaffärskompis.
Den senaste tiden har Bossa hörts gnällandes om att han lyssnat klart på de fyra gigabyte musik han har i sin ägo. Vi vet att fina MSG-killar som Dana har gjort försök att förse honom med ny musik, men utan framgång. Det här är givetvis något som borde oroa hela MSG-gruppen. Vi har sett hur det gått tidigare när MSG-medlemmar har begett sig till Latinamerika utan tillräckligt med fräsch pop och rock på fickan. Nu har till och med pålitliga källor gjort gällande att Bossa på allvar funderar på att ge sig in i det tidiga sjuttiotalets world music-, progg- och frijazzträsk. Så sent som i förra veckan sågs han dricka mängder av Flor de Caña och lyssna på Soft Machine hemma hos sin kollegas pojkvän, samtidigt som han vid flertalet tillfällen utstötte: ”Det här är bra… det här är jävligt bra, faktiskt”.
Men er berättare har tappat tråden… Det jag ville säga var ju bara att det har varit ett spännande MSG-år och jag vill passa på att önska hela MSG-gänget ett gott nytt musikår!
Kramar/
Klas
2 kommentarer:
Nej nej! Bilderna är fantastiska! Så otroligt vilande och mjuka. Mycket bra!
Hade tänkt skriva redan förra måndagen, men efter två timmar på jobbet ringde frugan och sa att hon mådde illa och efter ytterligare nån kvart sådär ringde hon igen och sa att "nu är det färdigt, jag har fått kräksjukan". Och de hade hon, minsann. Dessutom i kombination med nån influensa som jag blev smittad av så vi låg därhemma bland ouppackade flyttkartonger i en vecka och mådde pyton. Ingen dusch har vi heller, toan renoveras. Misär, kort sagt. Men nu är jag tillbaka!
Youtube och Myspace: Jag älskar dem ogenerat! Liksom jag älskar bloggar. Jag undrar om mp3-bloggar funkar lika illa för dig som Youtube och Myspace? Funderar på att posta en post med de bästa mp3-bloggarna jag vet och även räkna med att Dana Int fipplar in sina favvos. Det funkar ju inte att du ska tvingas lyssna på den där musiken du skriver om, ju. Inget fel på mainstream, men den mainstream som inte är kontrollerad och godkänd av minst två msg:are, den är förkastlig.
blånäsa, mp3-bloggar låter trevligt. mycket trevligare än att bli uthängd på det där viset av klas. för honom kan man tydligen inte ha några hemligheter.
Skicka en kommentar