tisdag, januari 30, 2007
MSGRP 8/2 !
Kanske är det bara en fas man går genom i min 35-årsålder, men fasen vad jag blir uppretad på folk numera. Negativa människor, löften som inte hålls, avtal som bryts. Folk som snäser, som vår nya granne idag, som klagar på Johanna över att vår barnvagn skitar ner hennes hallmatta (Va?!, sa min käraste, "jo, när jag går ut i trapphuset till sopnedkastet får jag grus under mina tofflor, grus som er barnvagn dragit in utifrån"). Eller han på Hemköp som trängde sig före mig av anledningen att jag inte lade mina tre varor på bandet utan höll dem i handen hela vägen fram. För några år sedan var jag mycket mer förlåtande, jag kunde vända en otrevlig situation till ett skämt. Idag skrek jag. Kassörskan stirrade. Andra kunder stirrade. Mannen som trängde sig böt besvärat kö. Förra veckan skällde jag ut en tant i telefon, ett brf-ärende. En vanlig expeditionstant som ville hålla sig till reglerna, men som var infantilt oresonlig i ett ärende som var en bagatell. Jag skrek. Är så trött på folk. Flyttfirman vi anlitade tog mer än 100 % mer betalt än vad de från början sa notan skulle gå på. Jag har ringt två gånger, jag vägrar betala. Förut kunde man resonera att det inte var värt besväret att höja rösten och att det var bäst att i alla fall själv uppföra sig, om inte andra kan göra det. Men nu...va fan, jag är 35! Folk ska behandla mig som en 35-åring och inte tro att jag är en snorig fjortis som inte hajar nåt. Vad är det med folk? Varför sköter de sig inte? Hantverkaren som fick uppdrag för ett och ett halvt år sedan att fixa en murken grundstock. Ett och ett halvt år! Jag har ringt så många gånger, undanflykter varenda gång. Jag vet att han ljuger. Varför uppför han sig så? Har inte jag samma männioskovärde som honom? Är jag en krake så lågt nere i det feodala samhället att det är helt okej att skita i mig? Eller ta butiker som inte har barnvagnsramp uppför de tio trappstegen in i butiken (ex HiFi Butiken, Fridhemsplan). Va i helvete! Eller när man besöker en kakelbutik och expediten inte kommer fram och frågar om han/hon kan hjälpa till. Är jag inte värdig den butiken? Ser jag så jäkla dassig ut att jag aldrig aldrig ändå skulle ha råd med deras varor? "Vem fan har släppt in den där clownen i affären...äh, han drar nog snart... ". Fan, jag behöver en öl och några snälla vänner...kan vi inte ha en release snart?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
8 februari är ett bra datum. Jag kan ha skivorna klara till dess i alla fall.
Jajemen, 8:e är ett kanondatum! Hur meddelar och entusiasmerar vi nu Stålis och Fisken och i viss mån Huset? Dels med att besöka denna blogg och dels att delta i rp:t.
Texten för övrigt, den beklagande och ofrivilligt typiska "jag är så unik som dricker té och bloggar om utanförskap och experimenterar med hennafärg", den ska inte fyllas på, men jag vill ni ska veta (ni = Dana och Bossa) att flyttgubbarna också sabbade basen på min ena högtalare. Flera decimeter sprack i rondellen runt basen. Hur gör man nu? Ringer? "Ni sabbade basen!" - "Bevisa det du, din lilla fitta".
Jag längtar efter ett MSGRP med samma frenesi som jag varje dag letar nya poster på denna blogg. Har emellertid varit dålig på att visa att jag lever. Den 8.e blir perfekt!! Ska genast lägga sista handen vid oktoberomslaget.
Jag är med. Som fan och hans storkukade moster. Var? Det känns som att vi måste hitta ett riktigt ställe dock...
Det är nåt med åldern, absolut. Lisa säger att jag är mycket mer aggressiv mot och utan tålamod med folk som beter sig illa nuförtiden, och jag känner att hon har rätt. För inte så länge sen, för att ta ett exempel, sköt en ungjävel i 12-årsåldern med ärtpistol och träffade Lisa i ryggen, varpå han gömde undan pistolen och låtsades som ingenting. Men jag hade sett pistolen i hans hand när vi passerade tio sekunder innan, och jag gick tillbaka och skällde ut honom efter noter. Hela gatan stannade upp och såg besvärade ut (det var fullt med folk, för det var marknad), alla dessa som sekunderna innan hade hånflinat åt gringosarna som blev skjutna i ryggen. De kände ju att jag gastade lika mycket på dem. Jag kanske överreagerade, men jävligt bra kändes det i alla fall.
Skicka en kommentar