Jag, Blånäsan, hade en sjujäkla bra mobiltelefon men så tappade jag den i Henrys badbalja när jag skulle knäppa kort på honom och efter någon veckas tjat hit och tjat dit fick jag låna en Nokia som kan vara fem år gammal kanske. För det första är jag ju van med Ericssons telefon, jag kunde skicka textmeddelanden utan att ens titta vad jag gjorde och därför var förlusten av den djupt plågsam. Sedan Nokian kom in i mitt liv tar varje textmeddelande plågsamt lång tid att skriva. Jag gör fel hela tiden och råkar ringa den första personen under A i telefonboken osv osv. Nåväl, i söndags spelade West Ham mot Tottenham och eftersom Hammers spelade propagandafotboll första 35 minutrarna skickade jag "En skalp på gång, månne" till Ölme. Han svarade optimistiskt och segerrusigt omedelbart. Matchen fortgick utan vidare utbyte av textmeddelanden. När ca fem minuter återstod var ställningen två lika och West Ham, som tappat en två noll-ledning, heroiskt kämpande spelare till trots, pressade för ett vinstmål. Zamora byts in, och hör och häpna, han nickar in tre två omedelbart. Och nu utspelar sig följande i Blånäsans snurrfåtölj.
- Ett textmeddelande anländer från Ölme; "That´s Zamora, som Dean Martin sjöng", stod det lyckligt.
- Blånäsan, som är en vänlig själ, börjar omedelbart skriva ett gratulationstextmeddelande, men just innan han ska sända får Spurs frispark utanför straffområdet och han låter telefonen vila i handen med tummen på sänd-knappen.
- Tottenham stänker in 3-3.
- Blånäsan raderar gratulationen.
- Börjar istället snabbt, innan något nytt hinner hända, tumma igång ett "Aj sjutton, men en pinne är okej också...." men blir avbruten av att det skriks på tv:n. West Ham är centimeter från att göra ett segermål i femte övertidsminuten.
- Textmeddelande färdigskrivet och så sänd ... eller ... Spurs kontrar... och gör mål! Absurt! 4 - 3!
- Blånäsan raderar textmeddelandet igen.
- Skriver ett nytt, "Jag beklagar". Men äh... tror inte Ölmes mobil finns kvar. Den ligger ca 63 meter ut i Kronobergsparken. Tillsammans med fjärren.
- Blånäsan raderar och byter kanal.
1 kommentar:
Ölme gick, i samma stund som den sista kontringen startade, ut i köket. Han stängde av telefonen, tog fram en kastrull och började laga risotto. En riktigt stor risotto med merguez, rosmarin och massor av lök. Han lät tystnaden råda i drygt 45 minuter. Endast slevens idoga vevande i grytan hördes. Först efter att risotton var inmundigad vågade Ölmes flickvän - som slötittat på matchen och med ett öga följt hela händelseförloppet - fråga "är du ledsen nu?". "Nä", svarade Ölme, "på något märkligt sätt är det ohyggligt vackert. Fortune's always hiding, du vet.". "Vad?", sa flickvännen. "Inget", sa Ölme, "det är lugnt. Det är ju bara fotboll."
Skicka en kommentar