...med svansen mellan benen. Det blev ett sorgligt världsmästerskap för oss. Vi hade otrolig otur. Otur med vallan, otur med vurpor, otur med form och otur med förberedelser. Vi har haft otur med återväxten och vi har ofantlig otur med norrmännen. Juh.
Till Gunde: Helvetes jävla skit vad jag saknar dig. Jag saknar din dårskap och jag saknar din kompromisslöshet. När du vurpade i en backe och bröt hela armen åkte du ändå vidare. Okej, du kom en kvart efter näst siste man, men att bryta ett lopp - aldrig. Jag minns hur sportspegelreportern bara ruskade på huvudet och frågade dig: "Men Gunde, VARFÖR?" Och hur du nästan inte vill svara...du tittade ner och muttrade "Ja, men Sixten bröt aldrig ett lopp". Det är EXAKT denna attityd man måste ha om man ska komma någonstans inom längskidåkning. Man kan inte äta Big Mac och hysta runt en sprinttävling och tro att man är någon. Man måste vägra ta emot SVD:s bragdmedalj "för att Sven-Åke inte fick den förra året och hans insats är lika mycket värd som min" (Wassberg såklart). Men så länge man inte har denna dårskap och tjurskallighet i själen har vi ingen framtid som längdnation. Så lyssna på en gammal man, kära ungdomar:
Till alla svenska ungdomar: Sök till mediagymnasiet. Spela innebandy. Lita på er själva, man behöver inte ett antal hundår för att komma någonvart, det löser sig ändå. Åk inte skidor, det är tråkigt. Strunta i att läsa och skriva, ägna er åt bild och ljud. Gå inte på äldre personers, de som är över 30 år, livslögn, den där om "att hårt arbete lönar sig". Befängt. Sök enkla alternativ, sök genvägar. Knarka. Ljug.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar