Det är något särskilt med amerikansk powerpop ändå, eller hur? Arv eller miljö, bra blir det när de slöa r-ljuden får ljuda (jag vet att många hatar dem, själv är jag lite förtjust i dem) och de där så typiska melodierna får rulla. Ofta med en monstertrummis längst bak. The Jellybricks från Harrisburg på tur idag med "Can't be wrong". En tämligen Matthew Sweet-inspirerad låt utan några särskilda kännetecken eller något som sticker ut. Det är bara det att den är så jäkla bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar