En dag i veckan ansvarar jag inte för dagishämtning, varpå en av rutinerna har blivit att besöka Mickes innan man handlar käk. Ibland har man flyt och hittar nåt kul, andra gånger hittar man inget, men skit samma, man har haft en skön stund därinne. Jag gillar skivaffärer. Man känner sig så hemma, man är så van vid bläddrandet och vändandet och lyssnandet, ibland glad och man snackar och så, och ibland är man helt tyst och inne i sitt eget skamlöst nördiga. Vissa går på ljusterapi, andra vrålar "Hora!" efter fjortisar på Söderstadion. Alla behöver sina stunder för sig själva. Jag går till Mickes. Back again.
Och senast kom jag ut med några fina cd, bland annat the Young Veins debutplatta för 60 spänn. Vad bra den är! Sångaren sjunger med nån självklarhet i tonfallet, typ som Ian Brown gjorde på de tidiga singlarna från Stone Roses. Att det råkar vara samma snubbe som sjöng i ultravidriga Panic At The Disco gör det hela en aning surrealistiskt, men man glömmer det fort, tro mig, för detta är något helt annat. Fräck och skön Monkees-pop, ibland något steg för långt åt mods-hållet, men oftast en perfekt balanserad drink av 60-tals powerpop och indiepop. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar