Eh...alltså, nästa låt känner jag verkligen igen. Har sökt bakåt på bloggen eftersom jag är rätt säker på att Dana publicerat den, men jag har inte hittat den (Gud, sån oseriös powerpopblogg detta är, naturligtvis ska man ju tagga artisterna och göra register och skit...men det är så dags att tänka på det nu). Hur som helst, dags för David Quinton! Jag har farsartat dålig koll på vem han är, men ni måste (!) lyssna på låten! Det är en hyperkoncentrerad häxbrygd av pop med en refräng, lika genial som ett alexanderhugg! Och en gitarrhook, lika mässande som dropparna som urholkar stenen. Sjukt bra!
Och om denna låt redan är publicerad ber jag om ursäkt för att jag inte hyllade den rättvist mycket (dvs enormt!) första gången.
2 kommentarer:
ja, den var faktiskt jäkligt fin.
Och jag har inte publicerat den!
Skicka en kommentar