Augusti 2007...

...och min dröm om att adoptera underbarnet Zach Condon. En ung Werther i svårmod. På fotografiet sexton år men redan gammal i själen. Idag är han tjugotvå år och till vardags Beirut. Som med sin balkanfolkloriska vispop bara blir större och större. Men låt oss bortse från de bägge albumen Gulag Orkestar och den kommande, minst lika starka The Flying Club Cup och se till vad barnet gjorde för exakt 6 år sen. Samtidigt som tvillingtornen föll och världen stannade upp satt Zach hemma hos mamma och pappa, programmerade varsamt sin Yamaha, rökte, drack billigt rödvin och läste poesi för en fiktiv kärlek. Under namnet The Real People skapade han en samling med 21 popsånger som han kallade för The Joys of Loosing Weight som han sen arkiverade utan att någon fick höra dem. Sex år senare lämnar han dem till en kompis som känner sig tvingad att inte bara förvalta detta kulturarv, utan också sprida skönheten vidare. De 21 namnlösa alstren har krupit in i mig med oerhörd kraft. Den elektroniska, djupt melankoliska ljudbilden berör liksom sången som ofta ligger nära Stephin Merritt at his best. Man kan ana det som skulle komma med Beirut men det är mera avskalat och direkt. Stor konst från en liten ung man.

Tvåa är The Studio med Self Service. Trea är Beirut med Nantes, inledningsspår på kommande skivan . Fyra är Rilo Kiley med smått euforiska Breakin' Up. Femma är Primal Scream med Loaded, den bästa låt som någonsin kommer att ha spelats live i Slottsskogen i Göteborg.

Housis