1983. Inte mycket att orda om. Kirstys "They Don´t Know" i Traceys regi är en spik. En av århundradets bästa poplåtar (som nu helt plötsligt var och varannan mer eller mindre omdömeslös artist gör cover på). Observera Maccas lilla inhopp i videon!
Och inte gör det saken sämre av att hon var så överjävligt söt också!
1984. Nu börjar det bli knepigt. Den alternativa poppen blir mer och mer lättillgänglig och gränserna mellan vad som är alternativ pop och mainstream börjar äntligen suddas ut. Det börjar bli okej för allvarliga unga musikanter att våga spela vanlig pop. R.E.M släpper helt suveräna låtar här, Lloyd Cole debuterar och leder min musiksmak in i en underbar fålla (I´m 4-ever Yours, Lloydan!), Aztec Camera ger ut den bisarrt svängiga "Still on Fire", "Each and Everyone" med EBTG kommer, Prefab Sprout släpper den fullkomligt fantastiska Swoon och Go-Betweens får ordning på ALLT och ger bland annat ut "Unkind & Unwise". I Manchester sitter The Smiths och knåpar ihop Hatful of Hollow samtidigt som Bruce släpper den lysande Born In The USA . HJÄÄÄÄÄÄLP! 1984 är ett sjujäkla bra år.
1985. Just nu, i skrivande stund, är The Nashville Ramblers "The Trains" världens bästa låt. Jag vet att jag borde besinna mig, men jag vet inte om jag vill. Är inte just denna känsla EXAKT vad pop ska handla om? Ruset, kärleken och lyckan! Vad finns på mina anteckningar då? Meat is Murder släpps där min favvo är fina "Well I Wonder", fina och underskattade Microdisney släpper The Clock-plattan och New Order hänger ut Low Life för allmän beskådan. Och världens finaste Paddy låter sina Prefabs linda in oss i den finaste pop-ull jorden skådat. Och nu var detta ytans skum som vi la tungan mot. Jösses...
Avslutningsvis bifogar jag ytterligare en video, den hör till 1984 och är en stilla klump-i-halsen-stund.
Vila i frid.
12 kommentarer:
Men här är det väl egentligen inte så svårt? Lloyd är din 1984-man och Paddy din kille för 1985. De har präglat din musiksmak framöver bra mycket mer än Morrissey, Bruce & co.
Iofs, jag kanske ringaktar Microdisney, med tanke på din vurm för High Llamas... Fast de kanske återkommer på 90-talet.
Eh..okej..inte vad jag tänkt mig förvisso...hehe.
Och vad tycker du själv?
Tracey för 83 är så givet som det kan bli. Kanske årtiondets bästa poplåt.
Från 84 är det Lloyd. Inget tvivel. Och Charlotte Street har alltid varit favoriten på Rattlesnakes.
Faron Young, When love breaks down och Apetite är urstarka 85-kandidater, men för min egen del skulle jag få in Paddy 1988 med Nancy...
Lowlife är en av världens bästa skivor, så det är The perfect kiss som gäller för mig.
Fast det hade också kunnat bli Hunting high and low eller Running up that hill eller Propagandas Dr Mabuse. Fan, det är hopplöst svårt det här.
Nåt som är närapå lite sjukt, det är att 1983 gav Kirsty MacColl på egen hand ut "Terry" också. Tänk att ligga bakom två sådana hjärter ess samma år!
Så länge Go-Betweens och Right Here tar hem 1987 så får du göra vad du vill med 84 och 85. Men Charlotte Street är ju en förbaskat fin sång och tidiga EBTG var ju löjligt bra. En av mina absoluta favoriter är I Must Confess.
1983: A New England/Age of Consent/Blue Monday
1984: Time after time
1985: In Between Days.
Piece of cake.
Time after time?
In Between Days är fö´jävvla bra, det har du rätt i...
Bossa, faktum är att jag kollade genom mina singlar igår och jäklar vilket b-side band EBTG var! Helt knäckande bra låtar!
Time after time - Cyndi Lauper
Time after time med EBTG. Ojojoj. Men då är det inte 1985 vi pratar om. Tror den spelades in 1991.
Prefab Sprout och Lloyd Cole är två av de allra största för mig. Från 1985 får man dock inte glömma Scritti Polittis album Cupid & Psyche 85.
2006 års bästa album hittar du här...
Skicka en kommentar