1988 och 1989 - Blånäsans monsterproblem

1988. Huj huj huj. I mångt och mycket samma svårhetsdignetet som 1987. Indiepoppen var helt etablerad i mitt liv och jag kastade mig över varenda litet släpp från Creation och Flying Nun med lysten blick. Vilken rolig tid det var ändå, denna period i livet. Allt var så nytt på nåt sätt och man var helt säker på att man var först med att gilla allting och ingen annan hade bättre musiksmak eller bättre koll än vad man själv hade. Så vilka blev då de nykomlingar i skivhyllsfamiljen som satte de där djupa och viktiga spåren? House of Loves debutplatta såklart. Gillade kanske inte "Christine" så jättehårt, men "Hope"...wow...och senare samma år denna magiska 12-tummare:



Vidare från Creation släpptes Razorcuts Storyteller (inte 87, som tidigare uppgivits), en fullkomligt fantastisk LP! Cheepskates släpper It Wings Above som fick det högsta betyget i Sound Affects historia (100/5) med klassiker som "Someday", "Puffin" och den sanlöst vackra "When the Morning Comes". Den sistnämnda är ruskigt nära en cd-plats. Sen då? The Brilliant Corners, Momus, Choo Choo Train? Mjaae. Men Morrissey kanske?! Han solodebuterade och på LP:n finns finfina "Break Up the Family", en av hans bästa låtar, tycker jag. Cd-plats? Mjaae... Til Tuesday då? "Rip in Heaven" är ju så fin? Och "Clouds" med Go-Betweens! 16 Lovers Lane är så himla himla bra. Well...det är nämligen ett litet problem här. Sarah Records satte igång skivpressarna i Bristol och först av allt pluppade "Pristine Christine" ut. Vilken jäkla klassiker! Vidare släppte Field Mice en rad fina singlar. På b-sidan av "Emmas House" finns "Last Letter" och jag vet inte om pop kan bli bättre än så.

Ett krux ytterligare bara avslutningsvis. Den här låten släpptes och första gången man hörde den var det som att stoppa huvudet i en jävla centrifug full med lyckomjölk...




1989. Vill gärna nämna "Distractions" här, detta lilla guldkorn från McCartneys samarbete med Costello på Flowers in the Dirt. Beatles-klass! Men samma år kommer saker som "The Last to Know", Lilac Times finaste låt och The Orchids dito, "Something For The Longing". Och på tal om Sarah, Field Mice släpper Snowball med "Couldn't Feel Safer"... Och i Amerika gjordes sån här musik:



Och i Manchester släpper Stone Roses "Waterfall" bland annat från första plattan. Rysligt fin skiva, den där.