MSG bjuder på ett extranummer!

Ja, va sjutton, efter den fantastiska veckan fylld av härliga kommentarer efter senaste inlägget känns det som om publiken måste få ett extranummer. Och vad passar väl bättre än en dos kärlekslycka skänkt av paret Lissy och Morgan. De är så omtalat kära att de är med två gånger på Family.se nu senaste veckan. Vi vill vara de första som tackar för det generösa erbjudandet, så ut med dem på bloggen:

foto nr ett:


















Jahapp, så här långt verkar deras förlovningsdag lyckad. Några klunkar brunt, lite gott att äta. Men detta var bara början på en lång dag. Foto nr två tycks vara taget några timmar senare...


















Morgan har blivit lite kärlekskrank efter några timmar på Pizzeria Lilla Napoli, Lissy är ju så rar och go´att man inte kan få nog, tycks han tänka. Lissy myser också i finaste cykelbyxorna och med en lagom solvarm Rosita i systempåsen på en armlängds avstånd. Vilken lyckodag!

Och som sagt, dessa bilder ligger på fullaste allvar ute på Family.se under "förlovningar".

Länk ett och länk två.

MSG förlovar sig!

Jag surfade på en cyberspacegrannes sajt där ämnet Svenskt White Trash behandlades. I samband med ett av inläggen bifogades en förlovningsbild från ett par från sydsverige. Bilden är en sån fullträff. Ett fullkomligt magiskt ögonblick. Allt föll på rätt plats. Jag fick omedelbart blodad tand för förlovningsfoton och började botanisera. Sajten Family.se visade sig vara den guldgruva jag letade efter. Inte bara för att nyss nämnda bild hade sitt ursprung där, utan för att det var en av många fullständigt fantastiska bilder.

Så vad är Family.se ? Jo, det är en sajt där man via foton och text delger alla att man fyllt år , gift sig eller nåt annat som man anser att hela världens befolkning har intresse av. Antingen lägger man upp proffsfoton eller så använder man det fotot svärmor tog med digitalkameran, som blev ... nåja, helt okej typ. Och folk har sånt underbart omdöme! Och folk har sån underbar smak! Här följer nu MSG:s topp 10-lista över magiska och regnbågsskimrande förlovningsstunder, allt fångat på bild av eller med lyckliga och kära par runt om i Sverige:

Nr 10: Jocke och Sarah.

Titta va fint. En kopp kaffe och lite kärlek såhär mitt i veckan. Extra plus för klockradion på köksbordet, det är såna här detaljer som är A och O i förlovningsannonslyckan.

För säkerhets skull en närbild på ringarna också. Och kaffet.


Nr 9: Jimpa och Anna-Lena.

Under en av de vackraste nätterna i ljuva Sunny Beach lät Amor strö sina pilar över vårt nästa kärlekspar. Det tog förvisso ett tag innan jag fattade vad bakgrunden var för något, men i sin helhet är fotot utomordentligt vackert.

Nr 8: Nettan och Paul.

Blixt och silvrigt glänsande kläder och utomhus och natt är exakt de komponenter man behöver för att få till Thee Love Photo.

Nr 7: Lillan och Ronny.

"Öh, håller du kopplet ett tag så får vi ta förlovningsfotot...ja, han är snäll...Ta det där jävla kortet nån gång då...slänga ciggen? Va fan, jag har ju bara tagit ett bloss på den, knäpp nu!...Käften, jävla byracka! Knäpp!"


Nr 6: Hanna och Viktor.

Ok, helt seriöst, de är typ 13 bast. Morsan har tagit fotot och koreograferat utanför sin mexitegelvilla. Viktor tycker det här sjukt jobbigt. Han vill ut och åka på storebrorsans moppe igen, men hans morsa tycker det här är det gulligaste som hänt. Hanna kan inte vänta tills hon fått rapportera allt om förlovningen på lunar.

Observera kaffet till de vuxna och coca cola till barnen på det andra fotot. Och givetvis grabbstackarn, vars livs mest pinsamma dag aldrig tycks ta slut.

Nr 5: Lisa och Lisas snubbe.

Jag vet inte var man köper såna köksstolar som detta kärlekspar eventuellt har ett par av. Jag vet var man köper sprit och apelsiner dock. Och jag vill alltså betona att detta är det foto alla Lisas och Lisas snubbes vänner och bekanta får printa ut och sätta upp på kylskåpet, tack vare att Lisa och Lisas snubbe bestämt att detta foto, det var det bästa som fanns.


Nr 4. Jess och Andrée.

Haja att han verkligen tror att bruden försöker lura honom: "Allt det här med förlovning och foto och att vi ska vara med på internet...asså, det är bara en fint för att hon vill sno fjärren. No fuckin way, säger jag. Och no fucking way att hon ska sitta närmast mitt fjärrkontrollsställ".


Nr 3. Tompa och Johanna.

Ha ha ha ha ha !!! ... ja, hörni...äh, vi går vidare på listan, va?


Nr 2. Daniel och Lindis.

Eftersom jag vill sluta denna lista lyckligt vinner inte denna bild. Men det ÄR det bästa och mest fantastiska kärleksfoto jag någonsin sett! Det är white trashets Sgt Pepper, ju! Så otroligt genomarbetat, så ända in i minsta detalj genomtänkt. Titta på det! Se killen. Hans frissa. Hans blossande kinder, ögonen och det nervösa leendet. Den lilla fjunisen under näsan. Linnet. Och hon. Hållningen. Det generade skrattet. Han står på knä! Haja! Och kolla föräldrarna i plyschsoffan. Samma viking line-t-shirts. Och 33:orna på bordet, direkt från färjan. Kartongen direkt invid soffan, jämte klösanordningen för katterna. Och rosa plyschlampa till vinröd soffa. Fördjupa er mer i detta foto på flashback, det här fotot har nästan fått en egen tråd i forumet där. Magnifikt var ordet.


Nr 1. Jenn och Tobbe.

Som sagt, på något vänsters vill jag ha ett lyckligt och härligt slut på detta inlägg. Jag älskar denna bild. Han är söt och hon är söt och de ser verkligen kära ut. Kära på ett bra sätt dessutom. Får jag gissa är detta foto taget 01.20 natten mot en lördag, en myggig sommarnatt, i en småstad där man är ett missfoster om man inte har getskägg. All credits till den oerhört trendkänsliga idén att ta fotot i korvkön.

Augusti 2007...

...och min dröm om att adoptera underbarnet Zach Condon. En ung Werther i svårmod. På fotografiet sexton år men redan gammal i själen. Idag är han tjugotvå år och till vardags Beirut. Som med sin balkanfolkloriska vispop bara blir större och större. Men låt oss bortse från de bägge albumen Gulag Orkestar och den kommande, minst lika starka The Flying Club Cup och se till vad barnet gjorde för exakt 6 år sen. Samtidigt som tvillingtornen föll och världen stannade upp satt Zach hemma hos mamma och pappa, programmerade varsamt sin Yamaha, rökte, drack billigt rödvin och läste poesi för en fiktiv kärlek. Under namnet The Real People skapade han en samling med 21 popsånger som han kallade för The Joys of Loosing Weight som han sen arkiverade utan att någon fick höra dem. Sex år senare lämnar han dem till en kompis som känner sig tvingad att inte bara förvalta detta kulturarv, utan också sprida skönheten vidare. De 21 namnlösa alstren har krupit in i mig med oerhörd kraft. Den elektroniska, djupt melankoliska ljudbilden berör liksom sången som ofta ligger nära Stephin Merritt at his best. Man kan ana det som skulle komma med Beirut men det är mera avskalat och direkt. Stor konst från en liten ung man.

Tvåa är The Studio med Self Service. Trea är Beirut med Nantes, inledningsspår på kommande skivan . Fyra är Rilo Kiley med smått euforiska Breakin' Up. Femma är Primal Scream med Loaded, den bästa låt som någonsin kommer att ha spelats live i Slottsskogen i Göteborg.

Housis

MSG, The Maps-fansen.

Häng med på the Maps på fredag! Debban, Slussen.

Här är konsertlänk.

MSG har åkt bil och diskuterat hösten

"Nu jäklar tar vi tag i höstsäsongen". Detta beslut togs då delar av MSG hade ett möte under onsdagskvällen. Blånäsan ska börja jobba igen (deltid förvisso) och kommer vara mer datatillgänglig och kan därför äntligen fixa januariplattan och Ölme ska prutta ut några sommarlistor och vi ska ha release! Dana G, är du fortfarande i laddartagen?

MSG i Osaka

Jag älskar 800 resp 1500-metersfighterna. Den första riktiga friidrottsidol jag hade var (jämte Gärderud) cubanen Juantorena. Jag minns hur spännande jag tyckte den skäggige mannen var som med sina långa steg passerade alla på sista bortre rakan. Han sprang för Castro, tydligen, och jag hade ingen aning om vem det var, men när jag lekte ute sen så var jag alltid Alberto Juantorena. Sen kom Coe och Owett, jag älskade båda, och sen var det slutälskat för jag blev för gammal för att hålla på med sånadär grejor. Ända till för typ fyra fem år sedan. Då klev Borzakovsky in i mitt liv. Fy satan vilken stenhård motherfucker han är! Han ser ut som en indrivare för Baltic Inkasso med en sisådär 14 liv på sitt samvete och han gör de coolaste loppen jag någonsin sett. Lägger sig sist och bara väntar. Och väntar. Och sen när alla andra i loppet tror att faran är över får de varsitt nackskott, tyst och obarmhärtig, lika mästerligt som ondsint.

MSG bugar djupt

Bug bug Marie Lehmann! Hon är den bästa intervjuaren från ringside jag varit med om nästan. Otroligt vad bra hon var, både med Mustafa och Kallur!

Msg live från osaka

Yi-ha igen. Nu springer de. Bara på gatorna än så länge. Men snart smäller det till på arenan.

MSG ropar WOOOO HOOOOO!!!!

Äntligen dags för vm! Finns det något härligare än ett maffigt friidrotts-vm såhär på sensommaren? Tänk alla underbara kval! 800m! 1500m! Underbart! Och hoppfinalerna! Magi! Nu tror jag förvisso endast på två svenska medaljonger, men erkänn att det ska bli superkul ändå. Hittade en utmärkt sajt: http://osaka2007.iaaf.org/index.html

Sverige tar guld i sjukamp.
Sverige tar inget silver.
Sverige tar brons i damernas höjd.

Och Mustafa Muhammed, som man bara älskar? Well...sexa i finalen.

MSG tittar på Mel Gibson.

Eller i alla fall en film gjord av Mel Gibson. Mayaindianeposet Apocalypto sattes in i movieboxen och här bjöds sannerligen på ett mustigt drama. Goda indianer blir tagna som slavar av onda headhunter-indianer och förda långt från sin hemby. Huvudpersonsindian oroar sig, fullt naturligt, över fru och barn som är kvar hemma och bestämmer sig för en kombinerad flykt- och hämndweekend.

Den här filmen var så jävla bra!

Mel Gibson har gjort överraskande många rätt i denna film. Han har låtit slagsmålen (en hel del såna är det) gå fort. Slutfighten mellan den goda och den onda indianen är över befriande fort. Inte så att blir bestulen på slabb och och blod, men man slipper de fruktansvärt långtråkiga fightscenerna som är legio nuförtiden där allt ska slowmotionas och fan vet allt. Ni vet. I Apocalypto däckar man om man får en sjujäkla smälljävel, vilket är skönt. Vidare har vår gode Mel låtit indianerna ha karaktärer. Alltså, i andra indianfilmer så är de (eller den) goda rätt snygg(a) i indianmått mätt, medan de onda är en samling bistra stenansikten med onda ansiktsmålningar. Alla i det onda gänget lyssnar med vördnad på ledaren och säger inget. I Apocalypto är det annorlunda, de onda snubbarna är bitvis lite hariga, nån är lite bögig, medan en annan är skitdryg (vilket hans polare ger uttryck för). Och i det goda gänget är det också bra variation på karaktärerna. Vidare, filmen är vacker också! Närbilderna på saker och ting är underbara och flera av scenerna är verkligen en fest för ögat. En av höjdpunktena är när en av indianerna får en yxa i skallen och blodet pumpar ur såret, sublimt filmat i morgondisets nyfikna motljus. Mycket snyggt! Så, ett betyg då...det blir högt. Apocalypto får 7 grishalvor av de 10 vi har att disponera. Bravo!

MSG ser en annan film nu!

I love Paris. 18 kortfilmer av 18 regisörer. Var och en får en sisådär fem minuter på sig att illustrera hurvida Paris är en kärlekens stad eller inte. Och hur funkar det då? Pja..sådär...Oftast sätts varje bidrag igång omsorgsfullt och man lever sig in i situationen, blir fångad och sen...slut. Och man hinner inte tänka "men va fan, vad hände sen då?" förrän man helt plötsligt är i två andra personers liv, just like that. Så, ibland är det vackert, ibland är det klurigt, men oftast känns det som man tittar på trailersamlingen innan riktiga filmen börjar. Man blir nyfiken. Och i och med att det inte är några trailers ju, så uppstår en viss frustration. Nåväl...det är tvivels utan 18 goda hantverk, men...mjä, jag blev mest uttråkad. 4 grishalvor av 10. Sorry.

MSG ser skräck-thriller!

Nämligen The Reaping. Handlingen tilldrar sig i amerikansk avkrok där snygg ung kvinnlig forskare/professor/whatever utreder mysteriet med den blodiga floden. Till en början är filmen tämligen suggestiv och handlingen uppblandas ideligen med tillbakablickar och drömsekvenser. Ett par "hoppa-till-i-fåtöljen-scener" blandas med ytligt bladder angående andra mosebokens tema, men istället för att verkligen grotta ner sig i Guds hämnd (för det är ett intressant tema, det måste erkännas) kukar filmen ur i dåliga explotioner och man får plötsligt en känsla av att man tittar på The Children of the Corn och man känner sig dum och jävligt lurad. Uselt var ordet man sa efter filmen, men efter halva satt man fortfarande kvar och hoppades, det var ju helt okej ett tag. Men nä, The Reaping får blott 2 grishalvor av de 10 som vi har.

MSG hyllar en film!

Nämligen Cashback, långfilmsdebuten från engelsmannen Sean Ellis. Historien bakom filmen började som en mycket uppskattad kortfilm, flerfaldigt prisbelönad för ett par år sedan. Jag såg kortfilmen för något år sedan på nätet efter att ha surfat runt bland konst- och filmsajter en stilla stund på jobbet och jag ... blev så jäkla glad! En lycklig artonminutersstund som lämnade ett brett leende efter sig. Ellis utvecklade filmen vidare och resultatet är en helt underbar långfilm, långsam och vacker som Elephant, men också rolig på ett både subtilt och ...ehum... gapflabbigt sätt. För första gången en "indie"-film utan truliga och missförstådda huvudpersoner i blommiga koftor som betraktar det lilla i livet och väntar en halvminut innan de svarar på en fråga. Okej, Me and You and Everyone We Know var jättetrevlig, men håll med om att ibland var personerna knepiga för knepighetens skull. I Cashback är alla roligare. Utan att tappa skärpan och utan att tappa det snyggt smarta.

Stämningen under de långa och drömlika scenerna är som hämtade ur Clientels musik, de hade varit det perfekta valet som soundtrack med deras mjuka ljudbilder just i gränslandet mellan när man somnar in och kanske trots allt är vaken. Så...varma tipshälsningar, Cashback får 8 grishalvor av 10 möjliga.

MSG - Humorbloggen!

Här följer texten till Kristian Anttilas sommarhit "Vill ha dig":

600 mil längs taggtråd
Jag kastar tärning med Djävulen
Mitt liv blev bara en skamfläck i historien
men den är min och jag vill slösa den på dig

Jag såg alla sorters änglar
Hörde mammas snyfta med, be
Jag såg gamar cirkulera
Kännde Guds hand tryckas ner
men jag ville inte förstå

Jag vill bara ha dig, ha dig
Jag vill bara ha dig, ha dig
till att vilja ha mig

600 mil längs tagtråd
Jag kastar stenar mot himelen
Min kropp är bara ett skal utan mening
Det ekar mindre när jag fyller mig med dig

Jag såg alla sorters änglar
Hörde mammas snyfta med, be
Jag såg gamar cirkulera
Kännde Guds hand tryckas ner
men jag ville inte förstå

Jag vill bara ha dig, ha dig
Jag vill bara ha dig, ha dig
till att vilja ha mig

Ge mig en piska och en träl
Gör mig skada, gör mig kär
Ge mig salt och lite sol
Jag gör allt för lite mod

Jag vill ha dig, ha dig
Jag vill bara ha dig, ha dig
Jag vill bara ha dig, ha dig
Jag vill bara ha dig, ha dig
till att vilja ha mig

Msg live från Gustavsberg

På den här parkeringen kunde vi precis se hedemora-robban med familj.

MSG på affärn

Medlem ur MSG fick nog av mörk och trist hall hemma och gick med sin lille son på lampaffären på Hornsgatan. Lämpligt nog är just ordet "lampa" det ordet sonen behärskat längst och han hojtar ofta om lampor så fort han får syn på en. Väl inne i affären baxnade den lille och stirrade häpet upp i taket bland de hundratals olika lamporna som hängde i taket. Jag fick omedelbart hjälp av ett biträde medan hans kollega tittade på sonen och sa "Tjena, grabben!". Sonen sa "gagaga" och jag förklarade det besynnerliga i att nu när man väl är inne i lampaffär så säger han inte typ det enda ord han kan. "jaså, höhö", sa biträde nr 2, medan mitt biträde förvånat utbrast "Va?! Är lampa det enda ord han kan?". Jag sa ja, det är väl rätt vanligt som första ord, och började mickla med kontokortet, men mitt biträde hade verkligen fått nåt att tänka på och efter ett tag sa han "Asså, jag trodde det första ungar säger var typ Ta mig härifrån eller Jag vill inte ha eller nåt...". Nääe, sa jag, "lampa" kommer före i de flesta fall. Ja, sen gick vi.

MSG pratar i radio

MSG kan inte bara allt om musik. Vi är bra på Sörmländska köpvanor också.
Det har uppmärksammats i media.
Hör här bara.

MSG granskar vidare, nu med självaste Stureplan i måltavlan!

Jajemen, Stureplan is the shit! I alla fall enligt vissa MSG:are. Ty medan dalmasarna granskar elskåp, betongmurar och tågstationer befinner sig en viss hunk mitt bland klirrande paljetter och glittrande klackar (...eller nåt, fick inte riktigt till den där glamourdoftande harangen om jag ska vara ärlig).

Låt oss klicka på värsta gräddsajten nr 1, stureplan.se och skrolla ner en liten bit...

MSG granskar Hedemoras klotterhistoria

Cirka två mil från Långshyttan ligger Hedemora.
Närheten mellan de två ortena går tydligt att se i den förbryllande klotterkulturen.
Tre exempel:

1. The Jam håller än.
Hedemora järnvägsstation. Här stannar inte X2000. Det gör däremot klottret. I början av 1980-talet sprejade någon en hyllning till Paul Weller på en vägg intill stationen. Ännu i dag kan JAM läsas av förbipasserande.

2. Skolans undermåliga engelskaundervisning
Vasaskolans högstadium. Här har två MSG:are fått sin skolning. Alla lär sig dock inte lika mycket i skolan. Till exempel inte den ungdom som i början på 90-talet ville uttrycka sin åsikt om invandrarna som börjat komma till staden. Det blev i stället ett kraftfullt avståndstagande mot pormaskar: Kill all the blackheads.

3. Vad fan är judopattar?
Mitt emot stadshotellet ligger rådhuset. Bakom rådhuset ligger rådhusets annex. I mitten av 90-talet dök två figurer upp på annexets baksida. Det var två streckgubbar. En man med jättelik stående penis och en kvinna med gigantiska bröst. Under mansfiguren stod texten "Klase Kuk" och under kvinnan "Judopattar". På en näraliggande tidningsredaktion diskuterades flitigt vad fan klottraren ville ha sagt.

MSG synar brukets klotterhistoria

Som Blånäsan redan skrivit är Långshyttans graffiti en historia för sig.
Här nedan finns platsen för bruksortens första klotter.
Det här är nämligen järnvägsviaduktern, mitt på bruket.
Ett stenkast från hjärtat, den så kallade OK-plan. Bilden ovan är från 1967, då fortfarande betongväggarna i viadukten var rena. Men sisådär 10-15 år senare dök tre sprejade budskap upp i tunneln.
Det första: Hurriganes. Med tanke på Långshyttans stora finska befolkning är det inte så konstigt att
ett av Finlands största rockband genom tiderna skulle hyllas just där.
Det andra: Orrpon. Vad fan betyder det?
Det tredje: Långsta - byn som gud glömde. Case closed.

För att knyta an till spekulationerna om vem som är graffitikonstnären bakom elskåps-röven, så bifogas denna semesterbild. Tagen utanför gamla tv-huset, den så kallade synvillan, i ett regnigt Göteborg i somras. MSG:s grafologiska utredare menar att samma person inte kan ha skrivit Röv på plåtskåpet i Långshyttan.